Låt oss titta lite närmre på Thorengruppen.
Skolinspektionens senaste tillsyn vid Thoren Innovation School Göteborg gick inte bra alls. Skolan följer inte regelverket för undervisningstid, betygssättning, kursutformning och särskilt stöd. Det är inte första gången den här typen av missförhållanden uppdagas.
I princip varje år påpekar Skolinspektionen stora brister i dessa avseenden vid Thorengruppens verksamheter. Brister som äventyrar elevernas rätt till utbildning. Brister som innebär att förtvivlade lärare försöker larma. Elever som inte får utlovad och nödvändig praktik, avsaknad av specialundervisning, undervisning i modersmål och studiehandledning. Stora brister i elevhälsa, skolbibliotek och i studie- och yrkesvägledning, fusk med SFI-undervisning, skolor som tvingats stänga på grund av allvarliga brister. Och så vidare.
I Dagens ETC:s tidigare granskningar har det även framkommit allvarliga missförhållanden vid en av Thorengruppens förskolor där mycket små barn lämnas utan tillsyn på offentliga platser och ute i vinterkylan. Koncernen nekas dessutom utökning och nyetablering av skolor, bland annat på grund av sin systematiska oförmåga att åtgärda påtalade brister.
Tillsynen i Göteborg är den senaste i en lång rad skandaler som omgärdar koncernen, och som pågått åtminstone sedan 2011. Under lång tid har Thorengruppen expanderat snarare än slagits ut. Trots Skolinspektionens försök att bromsa framfarten har man dessutom kunnat utvidga verksamheten genom att köpa upp befintliga skolor och förskolor. Här släpar lagstiftningen efter.
Vi hade kunnat hoppas på att en ny regering som vill visa handlingskraft och initiativförmåga åtminstone prioriterat att täppa igen kryphålen. Det har man inte gjort.
Vi får istället besked om regeringen helt slopar införandet av en offentlighetsprincipen i fristående skolor. Detta trots att marknadsvänner åtminstone i teorin betonar vikten av symmetriska kontrakt mellan jämbördiga parter, där säljaren inte sitter på makt- och informationsövertaget gentemot köparen.
Med bristande insyn och tillintetgjord skolstatistik omöjliggörs detta. Regeringen skickar snarare en tydlig signal om fortsatt skydd för direkt destruktiva aktörer på välfärdsmarknaden. Argumentationen om att även fristående skolor har ett myndighetsuppdrag är därmed avfärdad, som om ingenting stod på spel. Men fri konkurrens råder inte när oseriösa aktörer skyddas mot befolkningens intressen genom lagstiftning (eller brist därpå).
Thorengruppen sätter därmed fokus på hur välfärdsmarknaden tar fram det sämsta hos både privata och publika system. Välfärdsreformerna har skapat kvasimarknader utan riktig konkurrens. Man uppnår varken bättre kvalitet eller lägre kostnader, och staten tvingas in i en kaftaliknande katt- och råtta lek för att överhuvudtaget kunna reglera bort de värsta avarterna. Ett arrangemang som uppmuntrar företagen till riskfyllda och oetiska beteenden. Mitt i välfärdens hjärta där barns skolgång står på spel.
Det här är inte ett systemfel. Det är inte en olycklig slump att Thorengruppen kan fortsätta trots att de fortfarande får underkänt efter över ett decennium av kritik, och trots att tillsynsmyndigheten på olika sätt försökt förmå koncernen att ta någon form av ansvar. Det beror heller inte på att ledningen är inkompetent eller ondskefull.
Välfärdsmarknaden är helt enkelt konstruerad just precis såhär, utifrån idén om att det statliga monopolet i grunden utgör ett hot och att statens uppgift främst är att skapa nya marknader – till vilket samhälleligt pris som helst.
Thorengruppens envisa fortlevnad beror dock inte enbart på nyliberal samhällsarkitektur. Gränsen mellan politik och näringsliv utgörs inte längre av snurrande svängdörrar. Den kan snarare urskiljas som en mjuk, porös hinna, som upplöser statens kapacitet att styra viktiga samhällsinstitutioner och uppfylla förpliktelserna gentemot befolkningen. Vid det här laget är det svårt att uppfatta var staten börjar och var lobbyismen slutar.
Därför kommer också Thorengruppen att bestå. Det har ingenting med konkurrens att göra.
