Ledare: Regeringen måste lyfta frågan om bemanningsbranschens härjningar

153 000 personer jobbade minst en dag hos ett bemanningsföretag förra året.

74 400 var årsanställda.

Allt tyder på att båda siffrorna fortsätter växa i år.

Om problemen den här branschen för med sig pratar de två regeringspartierna helst inte. Istället illustrerar de båda hur dagens politiska debatt spelar bemanningsföretagen rätt i händerna. Socialdemokraterna skickar ut patruller med ”Vi vill jobba”-budskap i första maj-tåget och Miljöpartiets språkrör passade i höstas på att hänga på Svenskt Näringslivs lönedumparhets, något till och med Moderaterna avstått från.

Med en sådan vänster behövs ingen höger. Det tycks som att regeringen bestämt sig för att gå med högerns premiss – stor segregation kan bara åtgärdas genom ökad sysselsättning, oavsett hur den ser ut. Alliansen förlorade valet, men arbetslinjen vann än en gång.

Att nästan 75 000 personer förra året var årsanställda av bemanningsföretag betyder att 1,5 procent av de sysselsatta svenskarna saknade avtal med sin faktiska arbetsgivare. Det innebär att de inte har tillgång till lagen om anställningsskydd, det innebär att de enskilda individerna får ta den risk som arbetsköparen skulle tagit i en normal arbetsrelation och det innebär att de behandlas som handelsvaror snarare än arbetare.

En regering som sänker löner snarare än jagar skattesmitare kan aldrig vara en vänsterregering. När Socialdemokraterna och Miljöpartiet ställer sig på arbetsköparnas sida blir de bemanningsanställda, långtidsarbetslösa och sjukskrivna bortglömda och nedvärderade.

Följden är givetvis en arbetsmarknad där all makt ligger hos de som har pengarna. De som står på den arbetssäljande sidan konkurrerar med varandra om vikarietimmar i bemanningssektorn som ständigt upprepar att de är utbytbara. Vem kan organisera sig för någorlunda rimliga arbetsvillkor med sådana förutsättningar?

Frågan om bemanningsföretagens härjningar lyfts i en motion om folkomröstning i EU-frågan på Vänsterpartiets kongress, som går av stapeln i helgen. Men debatten måste ta mer plats än så. Det är inte bara en fråga om den så kallade vänsterns självbild.

Ytterst avgör de styrandes förhållningssätt till bemanningsbranschen vad som händer när någon av alla 150 000 arbetssäljare blir utbränd, får cancer eller helt enkelt vill kunna ställa krav på sina överordnade.