Det kan inte beskrivas som något annat än ett katastrofalt beslut. Nu kan bestånden, som redan är hårt pressade, fullständigt kollapsa. Och med det drabbas även andra arter och ekosystemet. Östersjön står inför en ekologisk krigsförklaring från fiskeindustri och europeiska politiker. 

Regeringen säger att man försökt få gehör för minskat fiske men att andra EU-länder inte lyssnat. 

Att de andra länderna knappast putsar förstoringsglasen när regeringen Kristersson kommer med skrivelser om skyddad sill bör dock inte förvåna någon. 

Efter att Sverige levt rövare i Bryssel de senaste åren är trovärdigheten noll på miljöområdet. Sverige har nämligen redan spelat ut hela sitt förhandlingskapital – på att skydda svenska kalhyggen och minska ambitionerna på klimatområdet.

Man har satt sig på tvären, bråkat, skrikit, hotat, ja gjort allt man lagligen kan i Bryssels korridorer, för att skydda det ohållbara svenska skogsbruket. När andra länder kämpat för biologisk mångfald har Sverige tvärt sagt nej.  

När regeringen nu ska be andras fiskeindustrier att ta det lugnt i svenska vatten är svaret troligen ett rungande skratt. Att de har mage, tänker nog de andra länderna.

För det är så det funkar i Bryssel. Bara den som är konsekvent och bygger upp trovärdighet på miljöområdet kommer att vinna förhandlingar. Det går att inte att komma på det fem i tolv, när man märker att svenskarna blivit förbannade över att det saknas sill på midsommarbordet.