Vi vet att det är en uttalad ambition. Vi vet att migrationsminister Maria Malmer Stenergards (M) uppdrag är att genomföra ett ”paradigmskifte i migrationspolitiken”. Parollen är nära besläktad med SD:s budskap i EU-valet: “Mitt Europa bygger murar”.

Det bör man ha i bakhuvudet när man hör Tidöpartierna prata. Har den där längtan efter minimal invandring – helst ingen – fått dem att utforma kommunikationen så att den visar en bild de vill ska vara sann?

Häromveckan meddelade regeringen att vi för första gången på 50 år har nettoutvandring: fler flyttar från Sverige än till. 

Först och främst kan man ju fundera över etiken i att fira att man är ett land som folk känner sig nödgade att lämna snarare än ett land som hjälper människor. 

Och om man tänker mer på ekonomiska faktorer: hur man kan hurra över nettoutvandring när det saknas personal i flera samhällsbärande sektorer (och när barnafödandet minskar).

Men så kan man också undersöka vad påståendet baseras på – och upptäcka att det handlar om en ytterst skakig grund. Antagligen ville man så himla gärna att sanningen skulle se ut ungefär så här: ”Invandrare som är dåliga för Sverige lämnar landet.”

Ja, man pratar om bra och dålig invandring. En punkt i presentationen från regeringens pressträff den 8 augusti lyder: ”Mer av invandring som är bra för Sverige”. Jaha, vad är det? 

Personer som kommer hit för att arbeta, gissade jag. Men i samma presentation framkommer att den största minskningen av beviljade uppehållstillstånd skett i gruppen ”arbetsmarknad”. 

Åter till påståendet om nettoutvandring: stämmer det? Nej, enligt SCB. ”Det går utifrån vår statistik inte att se om påståendet stämmer eller ej för perioden januari–maj de senaste 50 åren”, skriver myndighetens pressavdelning. 

För 2024 finns än så länge bara statistik för perioden januari–maj. Under denna period har Skatteverket arbetat med att avregistrera personer som inte längre befinner sig i Sverige – en del av det återvandringsuppdrag man fått av regeringen, och som man påbörjade 2023.

SCB skriver i ett pressmeddelande att antalet utvandringar under första kvartalet i år sannolikt är lägre än statistiken visar, eftersom personerna som Skatteverket avregistrerat inte nödvändigtvis lämnat Sverige under 2024.

Hittills i år har 17 707 personer rensats från folkbokföringen utan att de själva anmält flytt från Sverige. Under hela 2022 – innan Skatteverket fick det riktade uppdraget från regeringen – rensade myndigheten ut färre än 6000 personer. Det finns alltså inget stöd för påståendet om nettoutvandring.

Under pressträffen den 8 augusti visar regeringen upp några väl valda staplar över invandring och utvandring efter födelseland, baserat på statistik från 2023. Länderna man visar upp är Somalia, Irak och Syrien, och man är stolt över att staplarna för utvandring är högre än staplarna för invandring. 

Men man nämner inte att även ursprungslandet Kina stod för fler utvandringar än invandringar, att den största gruppen som utvandrar är svenskar, eller att det är fler indier som utvandrar än såväl somalier som irakier. Det passar helt enkelt inte in i narrativet. 

I presentationen framgåratt söktrycket i EU är fortsatt högt. Men Sverige, deklarerar migrationsministern stolt, tar emot rekordfå personer. 

Den här frågan behöver ställas om och om igen: Om alla stänger dörren, var ska människor då ta vägen? Varenda tänkande människa inser att det leder till mer lidande, mer död. Det går inte att föra en politik som resulterar i det och prata om ansvar. 

Jag vill inte fastna i att prata om människor i siffror. Men när regeringen envisas med att göra det, och dessutom glider på sanningen för att ge sin högerpopulistiska politik vind i seglen, är siffrorna ens vän. 

Det jag framför allt vill prata om är absurditeten i att prata om bra och dålig invandring enbart baserat på ursprung. Om att luddiga ”kulturella faktorer” ska vägas in när det avgörs om man är en tillräckligt bra svensk.

Och inte minst om ”bristande vandel”, i synnerhet eftersom migrationsministern inte direkt visar upp ett hederligt levnadssätt när hon gör uttalanden som saknar belägg. Man kan ju tänka sig att ”det är fult att ljuga” kommer att ingå i kommande Sverigetest.