Det är vad som står på spel.
Preem bedriver sedan länge en kampanj där verksamheten grönmålas på ett nästan parodiskt sätt, det heter att ”omvandlingen mot ett hållbart samhälle är vår viktigaste fråga”. Företagets press- och pr-ansvarige Ludwig Kollberg gör sitt bästa för att sprida förvirring på Twitter. Han skriver:
”Det är intressant hur många som motsätter sig utbyggnaden av Preemraff i Lysekil, men ingen har kommit med ett enda hållbart alternativ till vad man ska göra av tjockoljan som blir över i produktionen. Vad tycker du?”
Kollberg ger själv tre alternativ: förbränna i kraftverk, konvertera till diesel eller exportera utomlands.
Men tackar som frågar!
Jag – alla som är det minsta klimatmedvetna – har ett annat alternativ. Fasa ut den produktion som genererar tjockoljan. Styr bort från den fossila industrin.
Preem kommer inte att fatta beslutet. Någon annan måste göra det. Någon annan är politikerna – som redan beslutat att Sverige ska ha en klimatlag vars kärna är att utsläppen ska vara ner på noll år 2045.
Men vissa av dem lyssnar mer än gärna på Preem.
Till exempel riksdagens absolut klimatsämsta parti.
Martin Kinnunen är talesperson i klimatfrågan för Sverigedemokraterna. Han kastar sig över Kollbergs utslängda krok:
”Hur står sig utsläppen i er anläggning i förhållande till genomsnittet i branschen?”
Pr-personen svarar, han har redan börjat ta hem linan, håven är redo:
”Uträkningar visar att vi är ungefär 17 procent mer energieffektiva jämfört med medelraffet i Europa.”
Kinnunen:
”Fint! Det är alltså bra för klimatet om kan raffinera mer olja i Lysekil istället för på andra anläggningar i Europa. För att inte glömma jobb och tillväxt i Sverige.”
Sverigedemokraten – som för övrigt inte är helt säker på att mänsklig aktivitet ligger bakom den globala upphettningen – är nu besjälad av att Sverige ska hjälpa Preem att expandera.
”Utsläppen i världen minskar inte om oljan raffineras någon annanstans, högst sannolikt ökar de istället. Miljörörelsen borde vara glada över att investeringarna sker här”, skriver Kinnunen.
Var börjar man ens?
Kanske är det här vad Sverigedemokraterna menar när de återkommer till Kinas kolkraftverk. Att de borde byggas i Sverige. Hur många som helst. För vi har teknologi att göra dem aningen renare än om de blev till i Kina. 100 miljoner ton koldioxid är jättedåligt, 99 miljoner ton är jättebra.
Nej, det är för dumt.
Ett resonemang som bara kan komma från en klimatförnekare.
Sverige styrs inte av Sverigedemokraterna, Sverige styrs av en rödgrön regering (om än tuktad av två liberala partier) och har en klamatansvarig minister som är miljöpartist och som före valet formulerade hur akut klimatkrisen är, hur mycket vi måste åstadkomma på väldigt kort tid:
”Nu har jag bestämt mig. Jag tänker inte längre vara tyst. Jag tänker inte längre underdriva det existentiella hot mot mänskligheten vi står inför precis just nu, inte i en framtid.
Och, fortsatte Isabella Lövin:
”Vi kan inte säga att vi inte visste. Vi vet. Vi vet riskerna. Risker i planetär skala, som påverkar alla kommande generationer människor på jorden. Vi vet att forskarna säger oss att den koldioxidbudget mänskligheten har kvar om vi ska hålla oss under 1,5 graders global uppvärmning innebär bara drygt fyra år kvar av utsläpp business as usual.”
Ja, ni vet riskerna.
Nu styr inte regeringen Mark- och miljööverdomstolen, men det finns andra sätt att göra gemensam sak med hundratals privatpersoner, lokala aktionsgrupper och miljöorganisationer som överklagat.
Det är inte alls osannolikt att domstolen står fast vid sitt beslut. Då väntar fortsatta tillståndsprocesser för Preem. Miljödepartementet ser här en öppning att sabotera planerna genom att korrigera all relevant lagstiftning – här specifikt miljöbalken – så att den harmoniserar med klimatmålen. I enlighet med Januariavtalet: ”All relevant lagstiftning ses över så att det klimatpolitiska ramverket får genomslag.”
Det miljödepartementet är ute efter är att regeringen ska få möjlighet till veto mot utsläppsintensiv verksamhet, och att denna möjlighet kommer långt innan Preem har börjat sin utbyggnad.
”Det kommer att bli strid om det här”, säger en källa på departementet till Dagens ETC.
Garanterat. Konflikten om Arlanda visar hur djupt sprickan går i regeringen, mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna. En konsekvens av detta är att olika departement drar åt olika håll, där de som styrs av Socialdemokraterna gärna – liksom Kinnunen – prioriterar jobb och tillväxt framför utsläppsminskningar.
”Vi undersöker också andra sätt att komma runt ett eventuellt tillstånd för Preem”, säger samma källa, och hänvisar till att Naturskyddsföreningen (som överklagat till domstolen) gör bedömningen att EU-rätten inte utesluter att både juridiska instanser och myndigheter kan avslå ansökningar som skulle föra med sig stor klimatpåverkan.
Det är en bra idé att lägga ner Preem. För jobben, för klimatet, för samhället. Så skrev vi här på ledarsidan i höstas. Här kommer en repris.
Läser ni, socialdemokrater?
Det vore katastrofalt om en rödgrön regering låter Preem fullfölja sina planer. Det handlar naturligtvis om utsläppen av växthusgaser, som skulle öka från 1,7 miljoner ton till 3,4 miljoner ton per år. Det är sex gånger mer än inrikesflyget. Det är nästan en femtedel av hela den svenska industrin.
Det går bara inte.
För utöver utsläppen riskerar svensk klimatpolitik sin trovärdighet, gentemot allmänheten, gentemot omvärlden. Om det blir så att Preem får tillåtelse att förstöra ännu mer – givetvis finns det inget grönt med verksamheten – kommer allt som regeringen framöver gör att klinga falskt.
Det är verkligen ett beslut utan återvändo.
