Samtidigt kan man förstå EU:s pragmatiska hållning. Hizbollah innehar ministerposter i den libanesiska regeringen, deras politiska inflytande i landet är starkt både politiskt och militärt. Terrorstämplingen av Hizbollah är givetvis rätt, men läget är minst sagt komplicerat.
Att Hizbollah överhuvudtaget kunnat växa sig så starkt i Libanon och få stöd från delar av befolkningen beror bland annat på att Libanon är ett genomkorrupt land, Hizbollah har begått många brott men brukar framstå som den part i libanesisk politik som trots allt är mindre korrupt än de övriga.
Medan andra politiker skott sig på folkets bekostnad har Hizbollah istället byggt skolor, sjukhus och sociala nätverk för de fattiga.
Vill man komma åt Hizbollah måste EU, USA och andra sätta press inte bara på Hizbollah utan alla inblandade parter i Libanon som tillsammans plundrat landet och försatt landet i ett ekonomiskt moras.
På Dagens Nyheters ledarsida skriver Gunnar Jonsson mycket riktigt att Libanons skuldberg är ”gigantiskt, valutan rasar och prisstegringarna på livsmedel är brutala”. Men sedan lägger han mystiskt nog även skulden för ekonomin på Hizbollah: ”Hizbollah är hur som helst ett huvudproblem, inte lösningen.”
Det finns ingen tvekan att Hizbollah ägnar sig åt terror och har ett fruktansvärt trackrecord av självmordsbombningar, avrättningar och raketattacker. Men Hizbollah är inte ensamt, än mindre huvudansvarigt för den ekonomiska katastrofen som Libanon har utvecklats till. Den skulden ligger tungt på de (ny)liberala aktörer som väst, däribland svenska liberala partier, under alla år hållit bakom ryggen.
Libanesiska liberalerna som letts av Saad Hariri och tidigare hans far Rafiq Hariri bär ett särskilt ansvar för den hänsynslösa privatiseringen och den brutala korruptionen.
Samtidigt gör Tyskland helt rätt som sätter ner foten med hänvisning till organisationens ”terroraktiviteter", speciellt i Syrien. Hizbollah har ingen officiell närvaro i Tyskland, men det finns misstankar om att runt 1 000 medlemmar samlar in ekonomiska medel för organisationen och är aktiva på olika sätt.
Utan Ryssland, Iran och Hizbollah, som skickat tusentals soldater, hade Bashar al-Assad med stor sannolikhet inte gått vinnande ur kriget. Det är klart att det skulle påverka kriget i Syrien om man försvagar Hizbollah.
Hizbollah (”Guds parti”) växte fram under slutet på 1980-talet under inbördeskriget och de blodiga israeliska angreppskrigen och ockupationen av södra Libanon. Under ockupationen (1982–2000) gav Iran stöd åt formeringen av Hizbollah. Organisationen utvecklade ett politiskt program 1985 och kom in i parlamentet sju år senare. Dess ideologiska rötter sträcker sig tillbaka till shiamuslimska väckelsen i Libanon på 1960- och 70-talen.
Sedan dess har Hizbollah stått ansvarigt för en rad blodiga attacker mot olika västerländska mål i landet men även mot sina egna landsmän. Bland annat misstänks attentatsmän kopplade till terrororganisationen till exempel ligga bakom mordet nämnda Rafiq Hariri år 2005. Ett bilbombsattentat i Beirut som sprängde bort ett helt kvarter och totalt krävde 22 människors liv och lämnade över 200 personer skadade.
Mordet på Hariri kom som ett svar på att han ville få ett stopp på Syriens inblandning i libanesisk politik.
Libanon är inte större än Skåne, och ändå har det lilla landet många gånger stått som slagfält för stormakternas maktambitioner. I dagsläget pågår något som kan liknas vid ett Mellanösterns kalla krig där Saudiarabien stöds av USA och Israel på ena sidan och Iran som stöds av Ryssland, Hizbollah och Syrien på den andra. Saudiarabien har pressat sina allierade att bromsa Irans framfart i regionen.
Tysklands terrorstämpling av hela Hizbollahs organisation, även de politiker och ministrar som sitter i Libanons parlament, lär av Iran uppfattas som en upptrappning av det kalla kriget. Draget applåderas redan av Riyadh och Trump-administrationen.
Frågan är om det är Europas roll att hjälpa till att öka den polarisering vi redan ser. Eller om Europa bör följa sin mer pragmatiska linje och hålla samtalet levande med Hizbollahs politiska gren som trots allt åtnjuter stort folkligt stöd i stora delar av Libanon.