Hon dog bara veckor efter att hon fött sitt första barn. Fast hon stod på sig. Trots att hon hade alla kunskaper man kan tänkas ha på området. Ändå. De lyssnar inte på sådana som dig och mig, berättade hon för sin mamma, efter ännu ett läkarbesök där hennes besvär antogs vara normala efter graviditet. Graviditet och förlossning är ju så naturliga saker, det får vi kvinnor höra hela tiden. Lika naturliga som döden.
I Sverige ser det ut så här: Kvinnor födda i låginkomstländer har sju gånger högre risk för mödradöd samt för självmord under graviditet och året efter förlossning, enligt forskning från överläkaren Annika Esscher 2014. Barnmorskan och professorn Eva Robertson studerade 2007 i sin avhandling 215 497 kvinnor och visade att kvinnor födda i Afrika söder om Sahara och i Latinamerika drabbades av förlossningskomplikationer i 50 procent större utsträckning än svenskfödda kvinnor. Robertson lyfte upp diskriminering som en orsak.
Vi har vetat detta länge. Överläkaren och professorn Birgitta Esséns forskning visade redan på 90-talet detta, samt att det är upp till fyra gånger högre risk för barn att dö i samband med en förlossning om mamman är invandrad. En orsak är att man utgår från stereotyper, till exempel att den muslimska alltid är förtryckt, och försöker vara uppfostrande istället för att vara lyssnande på de riktiga problemen. Alla tre forskare lyfter upp bristen på professionell tolk som en viktig anledning till ojämlikheten. Från USA till Sverige är forskningen entydig på området. Skillnaden är dock att man i USA pratar om orsakerna också, om rasismen bakom siffrorna.
För det handlar inte bara om bristen på tolk, vilket egentligen är olagligt: enligt förvaltningsrätten har patienter rätt till tolk. Det handlar även om åratal av pålagring av den stress som rasism innebär, som kulminerar vid den enorma påfrestning som graviditet och förlossning innebär för kvinnors kroppar.
Rasism är en politisk sjukdom som drabbar individer ner på cellnivå. Fenomenet har ett namn. “Weathering”, förvittring. För kroppen vittrar av ständig stress.
Begreppet myntades av forskaren Arline Geronimus redan på 70-talet. Då var hon före sin tid, kunskaperna var låga om hur miljö och stress hänger ihop, men när man började forska mer och till och med se skillnader på nerv- hormon- och DNA nivå, ökade förstås statusen kring ämnet och allt fler plockade upp begreppet. Inom stressforskning talar man om allostatisk belastning som är ungefär samma sak. Allostasis är biologisk anpassning, som till exempel att stresshormoner frisätts vid fara. Men sker detta kontinuerligt genom hela livet, så överbelastas systemet.
Vad Geronimus såg i sin forskning, var att den allostatiska belastningen på svarta ökade med åren, och att påståendet att tonårsgraviditeter är farliga för din hälsa, inte alls stämde på svarta. För svarta var det farligare att föda vid 25 års ålder, jämfört med i sena tonåren. För vita i USA var det tvärtom. Anledningen är att man vid 25 års ålder helt enkelt hunnit utsättas för mer rasism. Ju äldre du är, desto fler rasistiska blickar, påståenden och våldsamheter har du förmodligen upplevt.
Ditt system, som svart i USA, och likaså som svart och/eller invandrad här, är ständigt igång och pumpar ut stresshormoner. Och det påverkar allt från risken för hjärt- och kärlsjukdomar till psykisk ohälsa. Och det får dig att åldras, man ser det ända ner i telomererna: ändarna som skyddar vårt DNA, förkortas när du nöts av den kontinuerliga stress som rasism innebär. Är du även fattig, så stressas ditt system förstås än mer. Klass, kön, sexualitet samverkar som bekant med rasism.
Rasha Mkahel visste att hennes förlossning skulle kunna bli komplicerad. I Syrien där hon födde sitt första barn, sade läkarna att hon måste ha kejsarsnitt vid nästa förlossning. Rasha var sjuksköterska i Syrien, och hoppades snart kunna arbeta med det i Sverige. Hon vädjade upprepade gånger för att få kejsarsnitt, men sjukvården bedömde ändå att hon kunde prova föda vaginalt. Efter tolv timmar fick man utföra en akut kejsarsnitt. När maken Khalil fick hålla sin bebis, undrade han var Rasha var. Först flera timmar senare fick han höra att hon förlorat massor av blod. Hennes organ slutade att fungera och en vecka senare stängdes respiratorn av. Rasha blev en av de cirka sex kvinnor som årligen dör i samband med sin förlossning i Sverige.
Det användes aldrig en professionell tolk vid förlossningen. En månad tidigare hade Moderaterna gått ut med förslaget att begränsa rätten till tolk.
Rasism vittrar sönder kroppen men kunskaperna i Sverige är nästan noll. Inrätta forskningscentrum, låt ämnet bli en obligatorisk del av sjukvårdsutbildningar, inrätta antirasistiska certifieringar på vårdinrättningar där icke-vita kan känna sig trygga. Inför nolltolerans mot rasism inom sjukvården. Sjukvården ska göra en friskare, inte sjukare.
