Paradigmskiftet går för långsamt, tycker SD-ledaren Jimmie Åkesson. Det är ett obehagligt uttalande i ett politisk landskap som förändras i rasande takt.

Sedan Tidöregeringen tillträdde har man bland annat infört visitationszoner och vistelseförbud och gjort det enklare att övervaka och avlyssna. Bristande vandel kan leda till utvisning och hela familjer kan vräkas om barn i familjen begått ett brott. 

Kritiken har varit stark mot flera av Tidöpartiernas förslag, inte minst från olika remissinstanser, men det verkar inte spela någon större roll. I flera fall har regeringen gått tvärtemot utredares förslag och remissinstansers rekommendationer. Man gasar på i riktning mot målet utan att tveka

Men ändå tycker SD att det går för långsamt. Jimmie Åkesson uppmanade häromdagen sina partimedlemmar till tålamod. Detta precis efter att M, L, KD och SD kommit överens om Tidöavtalet 2.0 – det finns uppenbarligen inga planer på att återupprätta den liberala ryggraden – och denna repressiva allians presenterat en rad nyheter. 

Det ska bli svårare att bli svensk medborgare och regeringen arbetar aktivt med att fördröja Migrationsverkets arbete med nya medborgarskap – innan lagändringarna trätt i kraft. Det kan bryta mot grundlagen, varnar Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap, i Sveriges Radio.

Straffen ska skärpas för unga, men tunga remissinstanser, däribland Åklagarmyndigheten, Brå, Socialstyrelsen och Barnombudsmannen, är kritiska. Brå lyfter att hårdare straff för unga riskerar att göra mer skada än nytta vad gäller att förhindra återfall i kriminalitet. 

Det hela beskrivs av Liberalerna som en vinst.

Angiverilagen, eller informationsplikten som Tidöpartierna kallar den, rullar vidare, dock med undantag för lärare, sjukvårdspersonal och socialarbetare. Däremot vidgas befogenheterna rejält under parollen ”stärkt återvändande verksamhet och utlänningskontroll”. 

Bland annat blir fingeravtryck på sexåringar (nu är åldersgränsen 14 år) och upptagning och lagring av biometri på samtliga asylsökande lagligt. Det hela beskrivs av Liberalerna som en vinst. 

Där är vi alltså nu. 

Sällan har ribban för ett firande varit så lågt. 

Och som om det inte vore nog – här kan man ana att Åkesson ville gasa på lite extra – kom SD och KD häromdagen med det folkrättsvidriga förslaget ”tillåt landminor”. 

Sverige och 163 andra länder har skrivit på Ottawafördraget som förbjuder användningen av landminor, ett vapen som orsakat enorm skada, inte minst på civila. Att riva upp det ställningstagandet är en absurd idé.

Tidöpartierna pratar om ordning, men har uppenbarligen ingen aning om vad det innebär. De för en ensidig politik som handlar om att begränsa och försvåra, och bortser helt från det politik egentligen borde handla om: att göra samhället bättre. 

Man kan så klart se över straffskalan och straffrabatten, eller på andra sätt förändra rättspolitiken, för att få bukt med kriminaliteten. Något annat vore rent ut sagt konstigt i nuläget. 

Men utan politik som bygger ett samhälle starkt från grunden är det bara repressiv populism. Det är motorväg mot SD-utopin, och någon måste bromsa. 

Det måste finnas en motkraft som visar att Tidövägen inte är den enda vägen.

Varför ska vi spärra in folk om tiden bakom galler inte utformas på ett sätt som minskar risken för återfall? På vilket sätt kommer vräkning av barnfamiljer ge tryggare uppväxter? Hur ska vardagen gå runt när de som utför samhällsbärande tjänster utvisas?

Det måste finnas en motkraft som visar att Tidövägen inte är den enda vägen. Som visar att det spelar roll hur man fördelar pengarna. Som visar att skolan, vården och bostadsmarknaden är trasig – och hur man kan laga dem.

Men oppositionen är inte den motkraften. Åtminstone inte på det enade vis som hade behövts. Det finns de som försöker, men de viftas snabbt bort som naiva, som fega, som ”landsförrädare”.

Jag kan tycka att det finns värre sätt att svika sitt land på än att kritisera utvecklingen mot en repressiv stat toppad med marknadsskola och minor. 

Till exempel att samarbeta med – men också att inte kraftfullt protestera mot – ett parti som består av fascister. De är inte direkt kända för sitt engagemang för samhällsgemenskap. Kom ihåg det, när Jimmie Åkesson säger att det går för långsamt.