Men om han vill åtnjuta något som helst förtroende, om han menar allvar med sitt åtagande, måste han börja med att svara på frågor om den debatt  han skrev för Svenska Dagbladet (17/2), där han framför att UNRWA är så djupt insyltat med Hamas att bistånd inte bara måste stoppas utan att organisationen måste stoppas helt. 

Han hänvisar till ”specifika bevis” från Israel och menar att denna ”dokumentation” rapporterats av Channel 4, men den som faktiskt ser inslaget märker att det handlar om en kritisk granskning som tar fasta på hur diffus den israeliska anklagelsen är. 

Ranstorp hastar ändå vidare. Det är som om den israeliska arméns påståenden omedelbart blir sanningar i hans argumentation, vars slutsats är att målsättningen måste vara att ”Libanon, Jordanien, Egypten och Syrien river befintliga flyktingläger och istället bygger permanenta bostäder för palestinska flyktingar samt ger dem fullt medborgarskap”, för att ens leka med tanken på återvändande är ”utplåning av den judiska staten Israel”, och att dessa länder inte gör så avslöjar ”arabvärldens sanna ansikte”. 

Den som önskar transparens kan börja med sig själv. Varför var Ranstorp så snabb att, utan mer konkret information, kräva nedläggning av den apparat som håller miljoner människor vid liv? Och varför skulle någon tro att han kommer att kräva mer substantiella underlag som Sida-ledamot? 

Just nu ser det faktiskt mest ut som om regeringen har rekryterat en uppsättning åsikter man gillar. Det ger snärtiga debattartiklar (och en ny plattform för Ranstorp att odla sitt varumärke). Men det ger knappast ett bättre bistånd.