Ledare: Ränderna går aldrig ur

Medan världen firade 25-årsminnet av Berlinmurens fall passade borgerliga opinionsbildare och några S-märkta dito på att tycka att dagens murar inte är tillräckligt höga.  Vi bör samarbeta med  SD säger Moderaternas ordförande i Skåne, Lars-Ingvar Ljungman. Och i Landskrona sätter sig det folkpartistiska kommunalrådet Torkild Strandberg hellre i knät på Sverigedemokraterna än att samarbeta med Socialdemokraterna. Partiet fick ju 13 procent av de avgivna rösterna i septembervalet och måste därför få något inflytande menar en del. Stillsamt får man då  erinra om att en viss herr Hitler fick hela 37 procent av de tyska väljarnas röster i riksdagsvalet 1932. Kort därefter  blev han rikskansler och började omedelbart att avveckla demokratin.

Jämförelsen ska givetvis inte hårddras men det måste slås fast att ett visst röstetal i ett val inte kan anföras som skäl för ett visst inflytande. Men alla som röstat på SD är väl inte rasister invänder en del. Nej, lika lite som 37 procent av tyska folket var nazister är 13 procent SD-väljare rasister. Många har sannolikt vänt sig till partiet i något som kan liknas vid vanmakt och kanske till och med förtvivlan.  För att förstå denna hållning måste vi rikta blickarna mot samhällsutvecklingen. Politiken har  förändrats.

Skillnaden mellan höger och vänster har suddats ut.  Samtidigt har de materiella villkoren för många människor försämrats. Ett olyckligt bidrag till att förstärka detta synsätt gav Fredrik Reinfeldt när han meddelade att det inte fanns pengar till välfärdsreformer, eftersom flyktingströmmarna kommer att öka. Till att sänka skatterna med 140 miljarder och att den vägen undergräva välfärden ansåg han sig ha råd.

När vi ska förhålla oss till Sverigedemokraterna är det med andra ord inte bara vad partiet av taktiska skäl säger när de bytt ut kängor och bomberjackor mot kostymer. Bruna fläckar tvättas inte bort så lätt. I färska SD-motioner krävs att människor som har flytt från krig och förtryck och uppfyller FN-konventionens skyddsbehov ska poängbedömas och delas in i närande och tärande, att register ska upprättas över andra generationens invandrare och att invandrare ska särbehandlas rättsligt. Partiets nu sjukskrivne ledare Jimmy Åkesson kallade sommaren 2013 beslutet att ge papperslösa rätt till vård en ”skammens dag.”. Nu vill partiet skära ner anhörig- och flyktinginvandringen med 90 procent.

Sanningen är att fattiga länder tar störst ansvar för flyktingar världen över. Åtta av tio flyktingar uppehåller sig i fattiga länder.

Men givetvis är inte den ökande flyktingströmmen till Europa och Sverige problemfri.

Vi måste stenhårt och konsekvent arbeta för att flera EU-länder tar sitt ansvar. Samtidigt måste integrationen i vårt eget land förbättras och bli något mer än mat för dagen och tak över huvudet. Det går att använda de kommunala utjämningssystemen för att straffa de kommuner som tar emot för få och belöna de som tar emot fler asylsökanden. Ett annat spår är lagstiftning. Sedan borde den ideella sektorns frivilligorganisationer ges ökat stöd. De gör redan i dag goda insatser för människors integrering i samhället. I Brunnby, Höganäs kommun, hjälper hela byn till. Där föddes ett nätverk av frivilliga krafter. Det handlar om svenskundervisning, klädinsamling och ett kafé där flyktingar och svenskar kan mötas. I kyrkan möts både kristna och muslimer.

Viktiga lärdomar kan dras av situationen i Danmark, där främlingsfientliga Dansk folkeparti har växt i takt med att övriga partier – inklusive S – har anpassat sig efter partiets grumliga syn på ”de fremmede”. Det är alltså inte anpassning eller att vi måste förhålla oss till SD som ett parti, vilket som helst, som är lösningen. Nej, nu är det hög tid att ta matchen och konfrontera både Sverigedemokraternas bruna sörja och dess beslut att i snävt partiegoistiska syften fälla en regering och dess förslag att förbättra situationen för pensionärer, sjuka och arbetslösa och rusta Sverige för framtiden med offensiva investeringar.