I veckan kom min 12-åring glädjestrålande hem med ett grönt plastkort som ger honom gratis resande i Stockholms kollektivtrafik hela sommaren. I vår kommun erbjuds alla barn mellan 12–18 år detta i år. Det glädjer även mig! Inte bara för att vår familj får en utgift mindre i en tid då priserna stiger på både energi och mat. Jag hävdar dessutom att satsningar på kollektivtrafik (i kombination med lägre priser eller gratis) är en bättre åtgärd för att dämpa inflation – än det riksbanken vill: stegvis höja räntan.
Nu sticker inflationen iväg. Inflationstakten i mars var 6,1, procent jämfört med 4,5 procent i februari. Det innebär att vi har den högsta inflationen sedan 1990-talet och riksbanken gör bedömningen att den kommer att vara hög ännu en tid.
För att motverka att den höga inflationen biter sig fast i pris- och lönebildningen beslöt riksbanksdirektionen i slutet av april att höja reporäntan från noll till 0,25 procent. Direktionens prognos är att räntan höjs gradvis framöver och att den ligger något under två procent om tre år.
Riksbanken har ett inflationsmål på två procent. Enligt vedertagen ekonomisk teori kan man sänka inflationen genom att höja räntorna. Men stämmer det, eller har riksbanken fel?
Alla vet ju att inflationen just nu till stor del beror på ökade energikostnader. Oljepriset, som var negativt i april 2020 när det fanns ett överskott, har stigit till cirka 100 dollar per fat. Gaspriserna har också skjutit i höjden, till följd av Rysslands invasion av Ukraina.
Vad händer nu? En effekt av höjda räntor vet vi blir högre arbetslöshet och mindre produktion. Riksbanken tänker sig alltså att effekten av höjda räntor – högre arbetslöshet och mindre produktion – mattar av ekonomin genom låga löne- och prisökningar. Men alla vill ju sluta köpa rysk gas och olja, och vi kan räkna med fortsatt höga energipriser – som ju driver på inflationen. Riksbankens räntehöjning förändrar inte detta.
Energipriserna är beroende av den europeiska energimarknaden, alltså importerade, och har därför inte något med svenska löner att göra.
Däremot påverkar räntehöjningen svenska företag, som är högt skuldsatta idag. Om räntorna höjs kan företagen därför komma att höja sina priser, och därmed öka inflationen.
På Göteborgs-postens debattsida tar fem ekonomer och statsvetare, en av dem ETC nyhetsmagasins ledarskribent Peo Hansen, visar ett intressant jämförande exempel; situationen i Tjeckien och Slovakien, två länder med liknande ekonomier. Medan den tjeckiska centralbanken började höja räntorna förra sommaren från noll till nudagens fem procent, har räntan i eurolandet Slovakien legat kvar på noll. Förra sommaren var inflationen densamma i båda länderna. I dag är den högre i Tjeckien än i Slovakien.
Jag tror att dessa debattörer har rätt i sin analys. I stället för att höja räntorna måste vi omvandla vårt energi- och transportsystem, bland annat genom massiva offentliga investeringar i förnybar energi, kollektivtrafik, fossilfria fordon och energieffektivisering.
Självklart behöver vi enorma satsningar även på lokal produktionen av förnybar energi.
Jag mötte nyligen en kvinna från Umeå. Hon hade deltagit i ett kommunalt försök. Ställ av bilen i tre månader och du får från kommunen under denna tid ett gratis kort i kollektivtrafiken, medlemsskap i en bilpool och en elcykel. Sedan deltog hon i att utvärdera om det fungerade bra för hennes familj.
Hon vågade prova, men kom fram till slutsatsen att det i hennes fall var för stort avstånd till bilpoolen. Hur ser det ut där du och jag bor? Kanske kan vi också prova? Och sätta press på att våra kommuner hjälper oss att ta steget, genom liknande kampanjer som den i Umeå.
Ska vi klara klimatkrisen och undvika en situation där högre inflation framför allt drabbar låginkomst-hushållen behöver vi våga göra förändringar.
