UNAIDS hade alltid förespråkat att hiv bekämpas bäst genom att man håller nere prostitutionen i samhället. Men 2012 fick de en ny inställning; nu skulle prostitution kallas sexarbete och sexköparna avkriminaliseras. Bakom denna kursändring fanns “sexarbetarorganisationen” NWSP (Network of Sex Work Projects). Med argumentet att “man måste lyssna på sexarbetarna själva”, lyckades NWSP och den dåvarande vice ordföranden och “sexarbetaren” Alejandra Gil bli rådgivare till FN-organet.
Detta är ingen konspirationsteori. NWSP:s logga finns på FN-dokumenten och just Gil tackas personligen i rapporten. Men år 2015 dömdes Gil till 15 års fängelse för trafficking. Trafficking! Detta har bland andra Kajsa Ekis Ekman skrivit om på denna ledarsida. Men historien har man ändå lyckats hålla relativt dold. Och RFSL fortsätter att luta sig mot FN och UNAIDS, fast deras folkhälsopolicy alltså är skapad av en människohandlare.
Det faktum att Gil själv var en hallick, var aldrig ett avslöjande. Som i många andra “sexarbetarorganisationer” får även hallickar, bordellägare och ja, sexköpare vara med, sexarbetare definierar NWSP nämligen alla som på något sätt är involverade i prostitution- Att Gil sedan också visade sig vara människohandlare, tycks inte heller vara ett problem för NWSP, tvärtom hyllas Gil som en eldsjäl på deras hemsida idag.
Man hade trott att NWSP skulle ha slängts ut i kylan efter detta och att FN åtminstone hade påbörjat en översyn av hiv-policyn. Men istället blev Amnestys nästa organisation att ta hjälp av NWSP:s “expertis”. Och förordade som bekant snart också avkriminalisering. Även deras ställningstaganden är alltså byggda på människohandlares lobbyarbete.
Dessa har fått god hjälp av världens rikaste.
Pengar rullar exempelvis in från Bill och Melinda Gates foundation. Ford Foundations är ett annat exempel. Och sedan 1980-talet har miljardärer som George Soros styrt politiken för hiv-prevention och förordat total avkriminalisering av prostitution. Soros har med sin Open Society Foundation (OSF) finansierat såväl Human Rights Watch, Amnesty som UNAIDS, vilka alla alltså förespråkar avkriminalisering av sexköp. De har också direkt finansierat just hallickorganisationen NWSAP och ett stort antal andra sexarbetarlobbyorganisationer runtom i världen, för att ge det en global aura.
År 2013 hade 56 NGO:s spenderat 100 miljoner kronor i denna fråga. En annan NGO, Red Umbrella fund, ett globalt nätverk av sexarbetare, finansieras av den engelska välgörenhetsorganisationen Comic Relief, av Levi Strauss Foundation och så ovannämnda OSF bland andra. Red Umbrella Network har gett pengar till organisationer som förespråkar avkriminalisering i 42 länder sedan starten 2012. De utlyser forskningsstipendier och startar tidskrifter för att ge det hela en vetenskaplig tyngd.
Prostitution är en mångmiljardindustri, den tredje största efter drog- och vapenindustrin. Mycket pengar står på spel. Få feminister och vanligt folk skulle stötta dem om de argumenterade varmt för 70-åriga mäns rätt att köpa 20-åriga kvinnor eller till och med barn. Mer framgångsrikt då att framställa det som en fråga om hiv-prevention och folkhälsa. Och ge det en aura av sanning via FN.
Men FN är lika politiskt som allt annat. I oktober skrev över 1 000 individer och organisationer, bland andra den globala Coalition against Trafficking of Women, ett protestbrev till FN:s kvinnokommission. De kritiserar att planeringsgruppen inför mötet 2020 nästan övertagits av prostitutionsförespråkare. De kritiserar att västerländska länder, där det just nu pågår en avkriminaliseringskampanj, är överrepresenterade medan icke-västerländska länders röster är frånvarande. Majoriteten av de mest utsatta prostituerade i världen står utan röst. De varnar för att denna utveckling vanhedrar den banbrytande Pekingdeklarationens intentioner, lagom till 25-årsjubileet.
En sak till om NWSP. De har skrivit en rapport som heter ”Young sex workers”. Den handlar om barn ner mot tio års ålder. NSWP anser att internationella konventioner om barns rättigheter inte är adekvata eftersom alla barn, menar de, inte ser sig själva som exploaterade eller utsatta för brott när de säljer sex. Däremot blir de genom kriminalisering stigmatiserade. Läs igen om ni orkar.
Fuckförbundet, som tillsammans med RFSL höll konferensen mot svenska sexköpslagen, är medlemmar i NWSP. Likaså sexarbetarorganisationen Rose Alliance.
Så frågan om hiv-prevention och avkriminalisering domineras totalt av vita västerländska miljardärer som betalar “sexarbetarorganisationer” där även hallickar och människohandlare är med. Därför är de så högljudda. Men de mest utsatta prostituerade har ingen miljardindustri bakom sig. Vilka tror ni mest behöver feministernas stöd?
