Det här är naturligtvis ren lögn.
Det finns massor med enskilda duktiga journalister men det finns också en gemensam berättelse man har och den berättelsen är lika partisk som SD:s berättelser om världen eller Kommunistiska partiets. Eller för den delen Dagens ETC:s.
Det som skiljer public service från andra medier är att man envetet låtsas som om man inte driver en berättelse med givna slutsatser, man tror faktiskt själv att man har en neutral position och att det man berättar är balanserat.
Men i själva verket styrs SVT och SR:s opinionsmaterial, deras kommentatorer och deras debatter och självklart deras debatter om debatterna… av en borgerlig ideologi. Det här har gällt varje gång som politik förändras i Sverige, vid varje stor systemförändring har public service valt att berätta utifrån tesen att det som sker är det rätta och det journalistiska uppdraget har varit att pressa ”de ansvariga” att göra ännu mer.
Det här gällde när den ekonomiska politiken började svänga på 80-talet, varje ekonomisk sanning var att de ”nödvändiga reformerna” måste göras eftersom Sverige ”rasade i välfärdsligan”. (Grundbudskapet kom från dåvarande SAF och var lika falskt som de budskap dagens troll som är betalda av Svenskt Näringsliv sprider.) ”Avregleringar” och ”Nairu” och ”nödvändiga skatteförändringar” blev ett mantra som debatten skulle handla om.
Det fanns ingen opposition som överhuvudtaget kunde höras, inte ens de delar av S (och facken) som faktiskt var djupt tveksamma till den här nyliberala högervridningen.
Sedan kommer 90-talet där privatiseringar och ”sparpolitik” var en sanning som allt skulle speglas mot. Man genomför ”Rädda Sverige”-program. SVT drev frågan om ”statsskulden” in absurdum trots att även högerekonomer förklarade att det där inte var en sann bild av offentlig ekonomi. ”Har vi råd?” blev mantrat i utfrågningar. Inte ”hur ska vi få råd att ta hand om varandra”. När kronan låstes höll man tyst in i det sista för att inte ”skada landets ekonomi” (det var bara på kultursidor sanningarna om penningpolitiken spreds) och det var självklart att anklaga kritiska riksdagsledamöter för att ”skada kronan”, ja, rentav skapa ”kronfall” genom kritik av åtstramningspolitiken som ju skulle ”rädda förtroendet för kronan”.
(Man kan undra varför ingen i dag anklagar någon för kronans superfall i nutid).
Det finns inget underifrånperspektiv, ingen berättelse som utgår ifrån de som drabbas, mera ett kommentariat som uppifrån betraktade samhället och diskuterade ”det nödvändiga”.
De återkommande journalistiska haverierna i olika ubåtsaffärer är lågvattenmärken men den långsamma resan från fredspolitik till självklar rustningspolitik är något osynligt som plötsligt bara finns där när Sverige genomför en storsatsning på ökad militarism. Och hur public service gjorde hela alliansens språkbruk till sitt eget:
”Utanförskap” och ”skattetryck” och ”bidragssamhället” (det är fortfarande absurt att man inte kan skilja på en försäkring och ett bidrag på nyheterna) under 00-talet har därefter blivit en ännu mer absurd resa in i högerideologin.
I dag är det SVT som driver rasistiska tankebanor där SD:s frågeställningar är de som styr programmens vinklar. Invandring är ett problem som ”måste lösas” och flyktingar ”en kostnad” som måste diskuteras.
Självklart vet även de borgerliga journalisterna att utan invandring stannar hela EU, ändå accepterar man tesen att gränsen är nådd. Det absurda har hänt att DN – den nyliberala tidningen – är mer humanistisk och radikal än SVT i sin bevakning av samhället och valdebatten.
Varje decennie har sina ankare som symboler för hur berättelsen drivs. Att Anna Hedenmo är lika reaktionär som KG Bergström är inte överraskande, det är en historisk sanning att när de ”objektiva kommentatorerna” och programledarna lämnat studion av ålders- eller karriärsskäl så blir de också öppet blå.
Inget fel i det. Det är en mänsklig rättighet att få vara inskränkt borgare.
Det är charaden innan som får en att må illa.
Ja, SVT och SR är i dag en dominerande del i den väldiga medievalrörelse som pågår och som påstår att de viktiga frågorna är SD:s. Samtidigt visar undersökningar att det vi verkligen vill och behöver diskutera i Sverige (liksom inför EU valet nästa år) är klimatkrisen och oron för den framtid som alla har vetenskapliga belägg för att faktiskt ta på allvar.
Ja, jag menar vetenskap på riktigt. Inte tyckanden.
Men visst är vetenskap trist när det finns utspel om böneutrop att diskutera?
Det vi ser är ett journalistiskt och politiskt haveri från public service, man förstör möjligheten till det breda demokratiska samtal ett val alltid måste vara.
Det som kommer ske är att vi får två valrörelser. En där människor försöker diskutera allvar och ideologi i sin vardag och en där SVT diskuterar utspel och ”hårdare tag” i sin burk.
Det beror på att de som driver program och utfrågningar hamnat i en spegelvärld där det som syns är det som finns.
Och det som syns är deras egna tankar.
