Vad hände egentligen i Sverige under den så kallade ubåtsjakten? Det utbröt en medial psykos utan like. Självklart ska marinen gå ut och undersöka indikationer på främmande märkligheter, som setts röra sig i våra vatten. Och självklart ska medierna rapportera om det. Men spekulationerna och själva täckningen saknade alla vettiga proportioner också i public service radio och tv – SR och SVT. När public service sedan skulle ”balansera” – också sin egen tokbevakning – fanns det en grundton av försvar inför vad man gjort: inbjudna debattörer som låtsades att kritiker av mediepsykosen tyckte att man skulle ha tigit om hela saken. Någon sådan kritiker finns inte, men man såg till att förvanska det möjliga samtalet.

Eftersom jag ägnat de senaste åren – eller alltid – åt att på djupet försöka förstå krigen, maktspelen och propagandan och hur de samverkar var den svenska ubåtsjakten en fantastisk illustration av ”hur det går till”.

Om jag höjer blicken kan jag se att EU behöver fiender för att vända bort koncentrationen från sina fatala misslyckanden (jag är för EU), den svåra ekonomiska krisen, som de orsakat genom att inte veta vad de riktigt gjorde när de snabbinförde euron, Grekland, korruptionen i medtagna länder som Rumänien, Ungern och Bulgarien och så vidare. EU vill vara/bli en stormakt att räkna med i nivå med USA. Men de europeiska folken trilskas och vantrivs med denna agenda, demokratismittade som de är: de vill inte bli styrda av odemokratiska gubbar och gummor i slutna rum, vill inte veta av den gemensamma utrikespolitik som EU-eliten drömmer om och som skulle göra EU-makthavarna till globala maktspelare att verkligen räkna med. Var och en som satt sig in i historiens gång vet: bästa sättet att ena de som inte vill enas är att presentera ett hot utifrån, trappa upp hotet och använda sig av propaganda för att skrämma folket eller folken till medgivande inför kommande våld, kanske krig. 

Putin, inte ”Ryssland” eller ”ryssarna” är en nyckfull makthavare med något slags diagnos, lätt autism förenad med den överallt förekommande maktsjukan, skulle jag tro. Undertexten idag är att Putin kan tänkas anfalla EU – i gestalt av Sverige eller länderna i Baltikum och att vi därför måste upprusta och helst gå med i Nato: se bara vad som hänt i Sveriges fostervatten! Trots att ingen, absolut ingen vet vad de där provokationerna, eller vad det nu var, handlade om. Människor i Estland och Lettland, svårt sargade av närmare sjuttio år av ensamhet, när resten av Europa av realpolitiska skäl totalt struntade i deras ohyggliga lidanden, grips naturligtvis av fasa, en skräck som man kan stilla – eller trappa upp. De hör tack och lov till EU nu. Ingen kommer att lämna dem i sticket och återigen prisge dem till slaveri under Ryssland – det är EU:s själva grundidé och existensberättigande och anledningen till att jag är för EU. Eftersom ingen annan säger det – av underliga, maktpolitiska skäl – vågar jag säga följande: Putin kommer inte att plötsligt anfalla EU, vare sig i gestalt av Sverige eller Baltikum. Men det finns starka krafter som vill att vi ska tro det och ”ubåtsjakten” var ett storartat propagandastycke som historielösa, svenska journalister kastade sig över. Copy is king. Och, faktiskt, lät de sig förvandlas till nyttiga idioter i ett halvglobalt maktspel.

Det som roat eller oroat mig mycket är att svenska medier, efter att dag efter dag ha toppat alla löpsedlar, ettor och nyhetssändningar med ubåtsjakten vet berätta att ”utländska” medier rapporterat om ubåtsjakten, som om det utländska intresset gav den svenska tokövervakningen sanktion. Vad ska de stackars utländska medierna tro om svensk journalistik? Att de varje dag toppar och spekulerar utan att det finns någon substans? Min erfarenhet är det är precis så propaganda går till, ringar på vattnet, att låta desinformation förvandlas till information eftersom ”alla” säger samma sak.

EU såldes in som världens största fredsprojekt efter att Europa lagt världen i ruiner under andra världskriget. Jag tror att initiativtagarna menade det, men de är döda. EU ska inte hota, skapa hot, trappa upp och uppvigla. I en kris som den i Ukraina ska de uppvisa den mest glänsande diplomati och fredsvilja – det är vad EU-projektet utlovat. Inte dagens propagandakrig och upptrappade osäkerhet. •

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.

Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.