Det finns ingen oberoende valutapolitik och det gäller självklart även Storbritannien vars ekonomi genomgått exakt samma stålbad som Tyskland tvingat på andra EU-länder.
Problemet är inte ja eller nej till EU, problemet är att borgerlig, extrem, ekonomisk politik vunnit i land efter land, och förhållandet till EU har inget med det att göra.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det är socialdemokratins historiska förluster som ändrat kartan, i det EU som skapats har arbetarrörelsen i alla dess variationer misslyckats att skapa gemensamma sociala regler, löner och avtal. Och det är därför inte konstigt att det enda som kan driva fram ett ”lämna” i Storbritannien är rasism, invandrarhat och fördomar mot människor som jobbar, betalar skatt och lever ett fredligt liv i England. Men är födda i Polen.
Den här sverigedemokratiska propagandan (läs Daily Express eller The Sun om du vill bli upplyst) är obehaglig att se för den vänster som är emot EU men det är inte första gången arbetarrörelsens misslyckanden gett utrymme för just bruna argument. (1930-talet är inte så långt borta.) Det finns ingen radikal nationalism, varje försök att backa in i skydd av ”det egna” har fött de här rörelserna, och att Englands ultrahöger spelar på de trådarna visar hur absurt politiken blivit.
Lämna och Stanna har inte olika politik överhuvudtaget inom borgerligheten. Det finns inte ett enda förslag som i grunden skiljer dem åt.
Om vi bortser från rasisterna så handlar Lämna-borgarnas dröm om ytterligare avreglering, ytterligare privatisering och kanske ännu närmare band direkt med USA. Vill inte Tyskland ha TTIP så vill Storbritannien.
Men är man inte rädd för att förlora den billiga underklassen från öst? Knappast. Storbritannien är världens största före detta imperium och har alltid kunnat importera villig arbetskraft från Indien eller andra forna kolonier.
Det är å andra sidan fantastiskt att höra Stanna-borgerlighetens ”tunga” argument. Man fruktar att finanscentrumet hotas. Att börsspekulation, valutahandeln och jakten på mikrosekunder i databaserna som köper/säljer ska byta huvudstad. Men det är inte EU som gjort världens kapital fritt, det är globala avtal, och alla de pensionsfonder som är bränslet i världsspekulationen bryr sig bara om avkastning, inte unionsavtal. Tanken att EU skulle isolera Storbritannien är naiv. EU:s praktik handlar om att gynna kapital, bråket inom unionen handlar om är olika länders ovilja att acceptera avregleringar som hotar de egna kapitalägarnas fördelar.
Visst är det sant att EU-motståndet beror på Bryssel. Englands kapitalägare vill inte att EU ska lägga sig i och eftersom Bryssel saknar folklig legitimitet är det enkelt att bygga slagord mot en byråkratisk institution som alltid förlorar.
Bryssel kan inte upprätthålla demokratiska grundregler i länder som Ungern eller Polen.
Bryssel kan inte försvara asylrätten.
Bryssel kan inte genomföra sin egen klimatpolitik (hostar bilindustrin så höjs gränsvärdena för utsläpp).
Och det är inte en slump att den enda radikala kraft som talar om en annan politik är södra Europas vänster. Det är klart de därmed kallas populister och drömmare. Tyvärr även av den nordiska vänstern som nu förfasas över de argument och slagord som den nationalistiska populismen lett till i Storbritannien.
Enligt Sifo är 72 procent av svenskarna för medlemskap i EU, 17 procent vill lämna. Det är uppenbart att det är SD:s sympatisörer som utgör huvuddelen och att ingen vänsterkraft i det här landet vill se en kampanj där kapitalägare som Rune Andersson samt Jimmie Åkesson (SD) och Jonas Sjöstedt (V) kampanjar för utträde är självklart.
Malin Björk (V) förklarar att hon ”känner vämjelse” för den brittiska kampanjen. Ann Linde (S) säger att hon tycker det är ”väldigt sorgligt”. Vad Miljöpartiet tycker verkar vi inte få veta förrän regeringen diskuterat det.
Visst förändrar Brexit-omröstningen politikens arena. Den som startar lämna-EU-kampanjer kommer få fascisterna bredvid sig i land efter land. Det kanske också är det enda som folkomröstningen åstadkommer.
Nu vet du snart resultatet.
Men ingen vet vad det betyder.
Själv tror jag det betyder väldigt lite ekonomiskt och politiskt.
Det enda som kan skapa en ny Europapolitik är en bred ny vänster som utmanar borgerligheten i deras sämsta gren. Ekonomin och tryggheten.
Det är en bit dit.
Men om alternativet är exit-kampanjer i EU tror jag de flesta förstår att det är mödan värt.
/ Johan Ehrenberg