Sommarens kulturupplevelser i Bergslagen var ovanligt starka. Under Hyttdreva i Hjulsjö skapade Kroke en magisk stund som få lär glömma. I en vacker gammal hytta möttes kletzmer, orientalisk virtuositet, jazz och inslag av progressiv rock. Här förmedlades en slags nyfiken kärlek till olika människors uttryck och egenskaper. Traditionen från Krakows judiska kultur är kosmopolitisk musik, eller världsmusik som det ofta kallas i dag, när den är som bäst.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Någon vecka senare besöktes Opera på Skärets Wagneruppsättning Den flygande holländaren. Den uruppfördes 1843 och har sedan dess funnits på repertoaren vid alla större operahus i världen. En fantastisk scenografi och en välstämd kammarorkester från Örebro förhöjde den estetiska upplevelsen betydligt och öppnade upp publikens sinne för manusets budskap. Handlingen var ungefär så här: En fader, tillika stadens starke man, gör upp om att en mytisk skeppare ska få gifta sig med hans dotter utan hennes vetskap. Hennes kvaliteter beskrivs som skönhet och trofasthet och hennes "uppdrag" var tydligt formulerat, att befria den tilltänkte maken från en förbannelse genom att vara honom trogen in i döden.
Trots att hennes fästman försökte avvärja katastrofen hade hon på olika sätt formats att följa sin fars vilja. Hon råkade naturligtvis illa ut och bestraffades genom utfrysning. Hon kastade sig slutligen ut i det stormande havet. Ruggigt! Här iscensattes en slags västeuropeisk hederskultur där dotterns val kontrolleras av fadern och hela hennes framtid görs upp med en tilltänkt make utan hennes vetskap. Och hur hon än hade gjort så hade hon hamnat i mycket svåra och utsatta situationer.
Att Wagner än i dag är omdebatterad och politiskt kontroversiell kan vi läsa även i programbladet. Inte som en förespråkare för hederskultur dock, utan som antisemit. Han formulerade redan på 1850-talet ett starkt hat mot judar som sedan fortplantades långt in på 1900-talet. Nazisternas massmanifestationer var estetiska gestaltningar som gick ut på att skapa en känsla av att de själva hade en historisk uppgift, av ödet utvalda att "städa upp". Detta iscensattes ofta till tonerna av Wagner. Bland det första nazisterna gjorde efter maktövertagandet 1933 var att förbjuda en viss typ av "degenererad konst". Konstverk valdes ut och förevisades tillsammans med vissa människor som ohyra. Annan konst idealiserades och understöddes. Judarna ansågs ligga bakom avantgardismen och modernismen vilket nazisterna påstod befläckade den rena traditionella tyska konsten. Kulturpolitiken var alltså ett viktigt verktyg för att skapa en nazistisk identitet. Många har funderat över Hitlers fascination över Wagner och vissa vågar till och med gå så långt att tänka tanken att tredje riket, och därmed andra världskriget, terrorn och koncentrationslägren, inte skulle ha existerat utan Wagner. Så laddade är fortfarande Wagners antisemitiska villfarelser i historiens obarmhärtiga ljus.
Det är när kulturen och estetiken slår an de stora frågorna som den blir riktigt stor. När samhälleliga skevheter och villkoren för människans existens synliggörs engageras vi att leva lite bättre. Då kan estetiska iscensättningar och upplevelser helt plötsligt också handlar om mig och dig, om "vi och dem", och om oss alla tillsammans. Både främlingsfientlighet och nån slags hederskultur finns uppenbarligen inbäddat i vårt kulturarv. Vi behöver nog gräva långt ner för att komma tillrätta med betydande problem i dagens samhälle. Både antisemitism och hederskultur borde snarast förpassas till historiens skräphög.
För att förstå vart vi kommer ifrån och åt vilket håll vi bör röra oss kan kulturutbudet en sommar i Bergslagen ha en avgörande betydelse. Oavsett om det är kletzmermusik i världsklass eller ett fantastiskt musikalisk hantverk av en antisemit.
