Till exempel:

Att en tidning publicerar en intervju betyder inte att denna tidning håller med om att allt som sägs av personen som fått frågorna. 

Att en tidning granskar, säg, förhållanden på fängelser innebär inte att denna tidning anser att gängkriminella ska få härja fritt. 

Att en tidning beskriver fasorna i Gaza betyder inte att den nonchalerar fasorna som utspelade sig 7 oktober. 

Jag skämtar inte. Jag är inte heller raljant. Det är ett verkligt problem. Jag märker som chefredaktör dagligen att väldigt många har svårt att navigera i sådant här. 

Alla vinner på att publicister drar åt samma håll här.

Kanske handlar det om ett mer fragmenterat informationslandskap. Man ser en länk här, hittar en postning där. Går vilse när man lägger sitt pussel. Man vet inte heller om man läser en nyhet, debatt, ledare eller intervju. Man har eventuellt aldrig sett en fysisk tidning och har inte förståelsen för hur en tidning är uppbyggd. (Det senare är mer regel än undantag när jag håller föreläsning för högstadie- och gymnasieungdomar.)

Det här är för sorgligt. Men också en utmaning som måste tas på allvar. Vi på Dagens ETC strävar efter att arbeta bort allt som kan leda till onödiga missförstånd. Det syns vad som är nyhet och vad som är åsikter. Det är ett pågående projekt. Och alla vinner på att publicister drar åt samma håll här, vi får ett bättre samtal, färre meningslösa stickspår, fler som känner att de är med i debatten. 

Till sist handlar det om hur robust vår demokrati är. Den som kan tillgodogöra sig journalistik blir svårare att manipulera. Jag tror det här är rätt avgörande. 

Skriver jag alltså i en ledare. 

I en tidning som har en oberoende röd och grön ledarsida. 

Men som också publicerar granskningar och avslöjanden.