Tänkte du att det skulle komma ett rationellt svar på det faktum att svårt sjuka cancerpatienter denna sommar tvingas vänta alldeles för länge på operation?
Hoppades du att den borgerliga majoriteten äntligen skulle ta sitt ansvar för att organisera tillräckligt finansierad, bästa möjliga vård?
Nej.
Alliansen är upptagen med annat. Alliansen kommer att lägga sin energi på att privatisera ett akutsjukhus. Förberedelserna börjar nu, sedan ska det ske nästa mandatperiod.
”För patienten som behöver vård spelar det nog mindre roll vem som driver sjukhuset – det viktiga är att få rätt vård, i tid, och helst i en trevlig miljö där också personalen trivs”. skriver hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Anna Starbrink (L) i Dagens Samhälle.
Hon framhåller att Capio S:t Görans, det akutsjukhus som redan drivs privat, har klarat sig utmärkt jämfört med offentligt drivna. Målet är ge optimal vård: ”Ett akutsjukhus i privat regi är inget mål i sig.”
Men det just vad det är.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Stockholm har förvandlats till alliansens experiment. Att låta en privat aktör ta över ett sjukhus är ingen vanlig företeelse, utan snarare unikt. Det har bara skett på en annan plats, i Bollnäs. Nu vill huvudstadens styrande politiker göra det för andra gången.
Det var chockerande att alliansen fick förnyat förtroende i Stockholm läns landsting. 627 778 personer valde att lägga sin röst på dem. Trots ... Ja, trots allt.
Bristen på visioner för kollektivtrafiken.
Bristen på kontroll vad gäller nya Karolinska sjukhuset, absurt dyrt och omgärdat av brevlådeföretag i Luxemburg.
Bristen på respekt för det gemensamma, som att vårdcentralen Serafen reades bort av landstinget för 700 000 kronor för att säljas vidare av nya ägare till riskkapital för 20 miljoner kronor.
Bristen på saklig information, som att Capio S:t Görans resultat aldrig problematiseras, till exempel med att Capio fick fortsatt förtroende eftersom att bolaget pressade sitt anbud med 120 miljoner/år. Inte alls negativt för vårdens kvalitet, lovade alliansen. Slutsatsen underströks av inhyrda konsulter som arvoderades nästan 60 miljoner kronor för besväret.
Med mera, mera.
Vårdvalet, Carema, desperata barnmorskor.
Med mera.
Moderaterna gömde genom hela valrörelsen undan skandaliserade Filippa Reinfeldt, ytterst ansvarig för alliansens politik. Rödgröna kunde inte hantera den situationen. De skällde på någon som aldrig svarade. Sedan gick det som det gick. Fyra år till med en allians som alltid, utan undantag, prioriterar privata lösningar framför offentliga. Filippa Reinfeldt smög ut från landstinget, mot en ledningstjänst hos Investors vårdjätte Aleris.
”Oerhört spännande”, jublade hon.
Filippa Reinfeldts kollegor som stannade i landstinget har tagit över med samma riktning, för målet är systemskifte, att omvandla politikens uppdrag till att agera offentlig beställare gentemot privata utförare.
”Två miljoner svenskar påverkas av denna häxbrygd på lika delar fundamentalism och häpnadsväckande inkompetens”, skrev jag i en ledare efter valet.
Nu ska ännu mer kapital överföras från Stockholms skattebetalare till ett bolag som kommer att anstränga sig för att maximera vinst och betala så lite som möjligt av den i skatt. Kanske till Aleris? (Det är inte otänkbart. Bolaget driver Bollnäs sjukhus. Avtalet skrevs beklämmande nog av en röd majoritet i Gävleborgs landsting).
Jag ser den förhandlingen framför mig. Landstingets borgerliga har återträff med Filippa Reinfeldt. Som firar miljardaffären med en Instagramuppdatering och glada smileys.
Riksdagen har seg dragkamp om akutsjukhusen. Borgerliga vill kunna lägga ut på privata, som ska få göra vinst. Stockholm är ingen ö. Det alliansen gör i landstinget förankras mer ofta än sällan hos alliansen på riksplanet. Stockholms borgerliga utmanar. Deras experiment kan komma att bli hela Sveriges, samtidigt som väven mellan politik och näringsliv spinns till ett välfärdsindustriellt komplex. Filippa Reinfeldt är inte ensam om att ha bytt sida. Göran Hägglund (KD) hamnade även han hos Aleris efter valet. Det som sker i Stockholm tenderar att sprida sig.
BB-kaos väntar gravida. ”Det är verkligen en kraftig felräkning”, sa ledningen för Praktikertjänst AB i våras efter att på knappt två år ha förlorat 180 miljoner kronor på att driva privata BB Sophia, av alliansen presenterat som framtidens modell, men nu är verksamheten nedlagd. Övriga vårdapparaten förväntades hantera ytterligare 3 000 förlossningar om året.
Trist.
För landstinget som snabbt skulle rekrytera hundratals barnmorskor, undersköterskor och läkare.
För alla som väntar barn.
Hoppsan.
Finns det något annat att lämna över till marknaden?
Cancersjuka blir inte opererade.
”Vi har nått vägs ände, det är parodi på sjukvård”, säger en kirurg till Svenska Dagbladet.
Vad alliansen ska göra åt denna parodi är oklart. De talar hellre om privatisering. Deras enda lösning, deras ideologiska snuttefilt, deras ologiska ryggmärgsreflex.
Nu gäller det för oppositionen att hålla emot så mycket det bara går under mandatperioden, och att sedan berätta för väljarna exakt vad som står på spel.
”Jag tycker att det här är en bra valfråga”, säger Anna Starbrink.
Hon har rätt. Den är extremt tydlig. En röst på Stockholms borgerliga om två år är en misstroendeförklaring mot det offentligas förmåga att göra mer än att bara fördela miljardbelopp till välfärdsbolag.
