Varje fotbolls-VM skrivs det exotifierande krönikor om kopplingen mellan fotboll och politik, inte minst när det gäller Latinamerika. Hur framgångar eller motgångar i fotboll kan avgör val och länders politiska utveckling. I sommar slogs något slags rekord där alla experter skulle uttala sig om hur Dilma – den sittande presidenten i Brasilien – påverkas av katastrofen på hemmaplan eller hur Argentinas Cristina Kirchners framtid avgjordes av Messi på fotbollsplanen. Överdrivet och förenklat så klart men visst är det så att folk i både Brasilien och Argentina när de småpratar har fotboll och politik som tema. I Sverige pratar vi om vädret.
På fester bryts tystnaden för vädersnack, i hissen kanske den andra personen hinner klämma fram något ord om regnet, taxichaufförerna från utlandet har uppfostrats och möter en med en nästa solprognos precis som grannen, frisören och kassören – vädret är vårt enda gemensamma samtalsämne i det här landet. I Sverige finns det minst sju miljoner meteorologer.
Om bara några veckor är det val och den här sommaren har som vanligt dominerats av vädernyheter, vädersnack, och väderfoton. Sommaren började kall, som höstväder i juni men sen kom värmen. Dag efter dag med sol, sol och åter sol. Varma morgnar, eftermiddagar, kvällar. Solen i juli tog aldrig slut. Politiskt var det en borgerlig succé.
Madeleine Sjöstedt (FP) invigde badet i Tanto och tidningarna fylldes om alla badställen i Stockholm och badhuvudstaden. Jag besökte själv underbara nya stranden vid Tanto flera gånger och det är sannerligen magiskt med en stad som har så många badmöjligheter.
Men det vackra vädret och de fantastiska badplatserna innebär också en förmildrande omständighet för borgarna i Stadshuset som jag så gärna vill ha därifrån. På stranden och på bussen och i flera samtal runt om i staden har jag hört människor som har hyllat Alliansen för alla projekt som får oss att simma mer. Det är som att solens värme, det rena vattnet, palmerna och sanden förtar ilskan mot det nyliberala experiment som Stockholm har levt i under flera år.
För fritidsgårdarna och hyresrätterna är inte fler, biblioteken drar ned på öppettider, alkoholister och narkomaner slängs ut
i stället för att erbjudas vård och vinsterna i välfärden fortsätter att spränga broar mellan fattiga och rika i Stockholm.
Vi tenderar att titta över Atlanten och skaka på huvudet åt att en fotbollsmatch kan få följder för den politiska situationen i ett land. Vi borde titta på oss själva och tänka på vad vädret kan innebära för vårt fortsatta liv. Vi måste påminna alla om att borgarna i Stadshuset måste bort oavsett väder. Att bada är skönt men socialism är betydligt skönare.