Ledare: Politikveckan i Hagsätra

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Nej, det är förstås inte Almedalen jag syftar på utan aulan vid Hagsätraskolan som fram till för en vecka sedan ockuperades i syfte att skapa en plats, ett politiskt rum, för motståndet mot hyreshöjningarna på upp till 63 procent i de av Ikano ägda hyresfastigheterna i området.

Både Almedalsveckan och aulan i Hagsätraskolan berättar något för oss om politikens samtid: Almedalsveckan om hur den representativa demokratin har urholkats men också inlämnats i ett slags konkurrenslogik som syftar till att attrahera så stora väljargrupper som möjligt oavsett politik och förankring i en politisk rörelse. Aulan i Hagsätra berättar om politikens hem, om dess nödvändiga förankring i det sociala och att konflikt är en del av dess väsen.

I januari i år presenterades 2014 års demokratiutredning som syftade till ”att utreda hur engagemanget inom den representativa demokratin kan öka och breddas och hur individens möjligheter till delaktighet i och inflytande över det politiska beslutsfattandet mellan de allmänna valen kan stärkas”. Vad som antyds i utredningens formulering om ”inflytande över det politiska beslutfattandet mellan de allmänna valen” är att den representativa demokratin befinner sig i kris. En kris som bland annat tar sig uttryck i den opinionspolitik som Almedalen är ett lysande exempel på där de politiska partierna och deras representanter i samspel med journalister och pr-konsulter under en vecka konkurrerar om medieutrymme för partiernas mer eller mindre spekulativa förslag. Förslag som framför allt verkar syfta till att generera genomslag i det medielandskap som partierna har ett symbiotiskt förhållande med. Partierna bottnar inte längre i det sociala, i folkrörelser, eller i en engagerad skara medlemmar, utan agerar snarast som varor med olika typer av lockpriser på en uppskruvad marknad. 

Formuleringen antyder också ett annat problem för den representativa demokratin som handlar om hur partierna under de senaste 30 åren har förlorat stora antal medlemmar. ”Partiernas sjunkande medlemsantal innebär inte nödvändigtvis att de inte lyckas fylla sin funktion i demokratin längre”, skriver statsvetaren Ann-Kristin Kölln i en kommentar till Demokratiutredningen med fokus på partiernas sjunkande medlemsantal och dettas betydelse för demokratin. ”Inställningen”, fortsätter Kölln, ”till behovet av medlemmar varierar mellan olika partier” och exemplifierar med nederländska Frihetspartiet där Geert Wilders är den enda medlemmen. Och visst verkar det som att partiernas behov av medlemmar spelar en allt mindre roll. Den demokratiska förankringen av ett partis politik hos medlemmarna och partiledningens vilja att följa de beslut till exempel en kongress har fattat tenderar, vilket vi under en längre period har kunnat bevittna, att bli överflödig.

Anledningarna till partiernas medlemstapp är förstås många men i Köllns rapport tenderar framför allt den minskade partiidentifikationen att framstå som den starkaste förklaringsmodellen. Något som i sin tur förklaras av genomgripande samhälleliga förändringar under förra seklet men som likväl ytterst antas falla tillbaka på individen (eller i bästa fall på medborgaren). 

Saknas inte något här? Under samma period som medlemsantalet, inte bara i Sverige utan på europeisk nivå, har sjunkit har politikens inflytande över samhällets utveckling och styrning sjunkit – en allt mindre del av samhället står i dag under demokratisk kontroll. Är det inte just denna förlust av makt, som har skett på både frivillig och ofrivillig väg, som kan tänkas spela en betydande roll för det minskade intresset för att engagera sig som medlem i ett politiskt parti? 

Som en yttersta konsekvens av den konkurrensutsatta demokrati vi lever under behövs som i fallet Framtidspartiet snart inga partimedlemmar. I stället räcker det med ”politikerveckan” i Almedalen, pr och opinionsmätningar, som tillsammans bildar ett självförsörjande och självlegitimerande system som förvisso inte har något med aulan i Hagsätraskolan, det vill säga med politik, att göra.