Att vrida ner elementen några grader betyder inget för den enskilde hyresgästen eller BRF-medlemmen. Att duscha kort eller kallt i småhusen fungerar, att stänga av värmen i rum man inte måste använda går det också, men när den enskilde nått den där besparingen på 30 procent som ETC Els kunder visade upp för en månad sedan, ja, då börjar man närma sig gränsen och det blir dyrt eftersom elpriset skenar trots att man sparar.

Allt det här skulle de flesta nog kunna stå ut med om det inte samtidigt var så att de ansvariga ljuger så förbenat om elprischockerna.

Några ljuger och påstår att om det bara fanns mer kärnkraft skulle elpriset vara lågt. Men sanningen är att även om vi hade all kärnkraft igång skulle elpriset skena. Det är nämligen inte brist på el, det är en ständig export av el från Sverige och det enda som skulle hända om även Ringhals 4 var igång är ännu mer export och fortsatt höga priser.

Det här beror på att det inte är efterfrågan som styr elpriset, det är istället det högsta budet på elprisbörsen (Nordpool) som bestämmer elkostnaden för el den timmen. Det här systemet är politiskt beslutat, det är en nyliberal idé om att skapa en marknad på en vara som inte borde vara en marknad. El är en nödvändighet och precis som vi behöver reglera hyresnivåer vid bostadsbrist eller reglera matpriser vid kris så borde elen plockas bort från marknaden och istället säljas till produktionspris med ett påslag. 

Nu kommer det inte att ske, elbolagen gillar läget, regeringen gillar marknadspåhittet och tanken att de skulle utmana eloligopolet är lika otänkbar som att de skulle utmana bankerna.

Ett rättvist och lika elpris över Sverige innebär i praktiken ett förstatligande av elmarknaden. Och det är ju inget som något parti öppet står för. 

Men det vore anständigt om de i alla fall slutade ljuga om elprischocken.

Ännu bättre om de städade i en snuskig bransch. Just nu luras en massa enskilda kunder av stora elbolag som har haft fasta priser med kunderna. När nu dessa löper ut så finns i det finstilta att om man inte aktivt säger upp avtalet en månad före det tar slut så kommer det automatiskt att förlängas men till ett nytt elpris. För kunder betyder det att 40 öre i fast pris ändras till fyra kronor vilket givetvis blir rena ockret. Det här är något som Konsumenternas energimarknadsbyrå reagerat på, men det är ju en organisation utan makt, den som verkligen kan stoppa detta är energiministern.

Så, ingen kommer hjälpa de kunder som får orimliga elpriser, de som producerar el för 20 öre (tänk vattenkraft) kan sälja fasta elprisavtal med avtalsteknikaliteter för 20 gånger kostnaden.

Om elbolagen hade den minsta ansvarskänsla skulle de uppmana kunderna byta till rörligt pris när de fasta priserna är så orimliga.

Men det är lika omöjligt som att be en bank att sänka låneräntan och höja sparräntan.

Hur hamnade vi här? 

Det finns en intervju på Dagens Arbete som pratat med Jan-Erik Moreau som var LO:s förhandlare och expert i energikommissionen på 90-talet. Han berättar öppet att det fanns stöd för avreglering både från vänster och höger. Som alltid var det kärnkraften som spökade. Näringslivet ville avreglera för att få billigare el till industrin medan vänstern ville avreglera för att marknaden därmed skulle stoppa kärnkraften som inte skulle klara konkurrensen. (Eftersom den inte bär sina kostnader vid en olycka.) Avregleringen hade LO som motståndare men när alla andra var för så försökte LO istället få igenom att alla skulle kunna välja sin el, inte bara de stora kunderna. Tanken var att LO-kollektivet gemensamt skulle skydda varandra genom att skapa medlemsel och göra stora avtal med elbolag om billigare hushållsel.

Det där misslyckades, löntagarna var inte så intresserade av LO:s projekt, avregleringen blev först lägre elpriser på grund av sjunkande konsumtion, sedan extremt högre priser när mer el behövts i Europa för att få bort olja och gas. 

Resten är nutidshistoria. 

Men det viktiga är att avregleringen och det elsystem vi har idag är resultatet av samma ideologi som styrde Thatchers England. Och att facken anpassade sig för att göra det folkligt (de borgerliga ville först inte ha hushållselen valbar, de ville mest ha billigare el till näringslivet).

Slutsatsen är kanske att det är svårt att rida på en tiger.

Eller att man inte ska försöka använda motståndarens vapen för att skapa något annat. Att avregleringen skulle bli solidarisk el för löntagarna var helt enkelt alldeles för naivt.

Och drömmen om en utkonkurrerad kärnkraft sprack ju vid första elkrisen.

Staten har hela tiden tagit kostnaderna kärnkraften inte kunnat bära och så är det än idag.

Så nu går vi in i en elvinter som för väldigt många blir en kris.

Visst kan oppositionen med skadeglädje se på hur taffligt regeringen hanterar det och inte kan leverera det man lovat. Men det hjälper ju inte de löntagare som riskerar förstörd ekonomi under en elprischock som är helt onödig.