SVT:s ”Dokument Inifrån: Den stora sjukhusstriden” visar stora brister i den statliga utredningen ”Träning ger färdighet”.  När den presenterades 2015 slog utredaren Måns Rosén fast att 500 liv kunde räddas av ökad koncentration av högspecialiserad vård. Dokumentären visar dock hur han har räknat med lite allt möjligt, inte bara högspecialiserad vård. Till exempel räknades patienter som fick palliativ vård och kvinnor som födde barn. Vissa patienter räknades med flera gånger trots att de förstås bara dog en gång.

När man struntar i utredningens felaktiga underlag visar forskningen inget samband mellan högre operationsvolymer och vårdkvaliteten i Sverige. Det saknas alltså tydlig evidens för den enorma omstrukturering som redan har införts och som planeras inom svensk sjukvård: att betydligt mer sjukvård ska centraliseras till universitetssjukhus på färre platser i ännu högre tempo. Det ursprungliga utredningdirektivet handlade inte ens om att rädda liv genom centralisering, det handlade enbart om att öka centraliseringen.

Det som upprörde mig mest var inte ens den undermåliga forskningskvaliteten. Det är hur intervjuade politiker i dokumentären, från höger till vänster, alla är helt eniga och upprepar utredningens eventuellt felaktiga siffror om att 500 liv kan räddas genom centralisering.  

Hur kan en enda utredning ha så mycket makt att den enar hela landet så att sverigedemokraten och vänsterpartisten pratar som med en mun?

Politiker hänvisar så envist till Roséns utredning för att det passar deras världsbild. Det är lättare att acceptera och kräva utredningar som kan leda till besparingar i centraliseringens, kontrollens och effektiviseringens namn. Utan sakkunskaper kan det också vara svårt att förstå och lätt att missförstå forskning. Evidens har sällan eller aldrig något värde i sig i politiken.

Styrningssystemet ”värdebaserad vård” har införts brett och okritiskt inom flera landsting i Sverige, och nu även på Nya Karolinska i Solna. Begreppet värdebaserad vård är en management-term som det skandalomsusade konsultbolaget Boston Consulting Group lanserade i Sverige. På NKS har värdebaserad vård fått kritik från Läkarföreningen utifrån att det saknas evidens som visar patientnyttan i en kontext som liknar Sverige. Trots att vi enligt Socialstyrelsen har ett av Europas effektivaste sjukvårdssystem i Sverige är det relativt lätt att sälja en idé om konsultdesignad effektivitet till våra politiker. New public management-inspirerade managementsystem passar politikernas världsbild väl: skatter kan inte höjas trots att sjukvårdskostnader ökar, så sjukvården måste konstant omprioriteras, mätas, regleras och effektiviseras och anställda detaljstyras. Det saknas evidens för att värdebaserade modeller ger några positiva effekter. Den evidens som finns talar starkt för att de inte ger några hälsovinster, ingen effektiviseringsvinst och inga besparingar.

Evidens kan svara på frågor om “”hur”, men politiken måste svara på frågor om ”varför” - eftersom demokrati kräver tydliga värderingar och transparens. Vi kan aldrig förvänta oss att demokratiska politiska system ska utformas med utgångspunkt i forskningsresultat. Politiker tar hänsyn till såväl olika intressegrupper och den allmänna opinionen som evidens.

Politikens relation till evidens är komplex. Ofta finns det ingen evidens alls. Politiker kan också välja bort evidens eller välja enbart evidens som stödjer ens tes. Det finns, till exempel, ingen evidens för att stora ombildningar av den svenska välfärden skulle ha bidragit till ökad effektivitet trots att de motiverades med just effektiviseringsargument. Samtidigt finns det mycket evidens för att till exempel det fria skolvalet bidrar till ökad segregation och ojämlikhet, men riksdagsmajoriteten väljer att inte prioritera den här typens evidens. För så här är det: Dåliga eller icke-existerande utredningar kan bara leda till dåliga beslut om politikerna är dåliga.