”Vi kommer aldrig att …” är något som vi har fått höra ett antal gånger både före och efter val. Det kan vara kolbrytning eller flyktingar som det har lovats om, för att veckan därpå besluta det helt motsatta. 

Nu är det ju inte så att politikerna har glömt vad de har lovat, utan att det verkliga livet kommer ikapp löftena och därmed börjar kompromisserna. 

Som väljare vill vi heller inte höra att ”vi kommer att kompromissa efter valet så i dagsläget vet vi inte vart vi landar”. 

Det ärligaste vore att säga att så länge mitt parti inte får total majoritet kommer vi att förhandla om politiken, men vi kommer att ha vissa frågor i fokus. Vilken journalist i dag nöjer sig med ett sådant svar? Ingen.

Partier däremot väljer att aktivt marknadsföra glömskan. Ett stort exempel är de hundratals miljarder som via sänkta skatter under Reinfeldts tid har dränerats från vår välfärd. Det är bra att komma ihåg i dessa dagar då det skrias om att det inte finns tillräckliga resurser för en bra äldreomsorg, sjukvård, skola, ensamkommande flyktingbarn med mera. Tänk vad som hade kunnat göras med alla dessa pengar. Hur många jobb hade inte kunnat skapas just för att bättra på vår välfärd? Så mycket som universitet, högskolor, folkhögskolor och vuxenutbildning hade kunnat ta sig an och utveckla i Sverige. Så många fler kompetenta socialsekreterare, undersköterskor och specialister inom barnpsykiatrin vi hade haft tillgång till i stället för den massiva ungdomsarbetslösheten som en hel ungdomsgeneration har fått genomleva!

Den andra glömskan står vi väljare för.

Vi glömmer och förlåter ibland i massor. Hur många porrklubbar, bostadsaffärer och avtal med skojare har vi inte fått uppleva om och om igen. Både vi och politikerna själva glömmer och lägger det bakom oss, tills nästa skandal seglar upp och listan kan adderas på. 

Här i Sundsvall har vi snart glömt alla märkliga turer kring Norra Kajen, eller låt mig påminna om turerna kring socialnämndens moderata ordförande som till slut ”fick sparken” av sina egna på ett farsartat sätt. Eller då borgarna privatiserade arbetet med Sundsvalls Utemiljö så att hundratals sommarjobb försvann i kommunen.

Både som politiker och väljare gör vi rationella val. Är detta en samhällsavgörande fråga och vad vinner vi på att fortsätta älta detta? Verkar vi ha folket med oss eller emot oss? Hur mycket energi och pengar kostar det att överklaga igen? 

Utvecklingen går oftast förbi den som har fastnat i en argumentation. Dagens snabba teknologiska framfart ger oss möjligheter att fördjupa oss, men när det ständigt kommer nya projekt, nya historier att ta ställning till, ger det heller inte stora chanser att stanna upp och ifrågasätta. Vilka löftesbrott bör inte glömmas eller förlåtas? 

Absolut det som delar upp oss människor som vi och dem. Det som totalt ignorerar att vi är en del i det stora miljökretsloppet. Det som dödar och torterar människor och djur. Det som utnyttjar andra och stänger ute människor från gemenskap.