Svar: för att minimera att andra människor drabbas av en människas livsstil. 

Tänk dig en banan. Den har odlats med bekämpningsmedlet Paraqvat som är förbjudet i EU eftersom det orsakar bland annat lungkollaps hos människor. Men skit i det, i Sverige är vi välutbildade och kan göra rätt val. Så vi informerar och ger kunderna två val i butiken: bananer som ger lungkollaps (lite billigare), och bananer som inte orsakar lungkollaps (lite dyrare). Vissa har tid att göra det valet, vissa tar bara den billigaste. Den personen tittas det snett på. Och så har miljömärkningen, som bara vill väl, delat in människor i medvetna och omedvetna.

Lösningen? Att som handlare göra det medvetna valet och begränsa utbudet av bananer i hyllan – till enbart ekologiska (de är så klart även rättvisemärkta, eftersom den fria marknaden skiter i mänskliga rättigheter så att en organisation var tvungen att bildas för att påtala att det är nice med löner som går att leva på). Men voilà, handlaren har underlättat för kunderna! Ingen behöver orsaka lungkollaps! Man köper BANANER, helt enkelt. 

Detta är handlarens sätt att ta ansvar och befria kunderna från tvånget att göra medvetna val. 

På samma sätt är det klimatpolitikens roll att underlätta för så många som möjligt. 

Jag blir därför fundersam när liberala och moderata företrädare i Västerås kommunfullmäktige anser att klimatprogrammet klampar in i västeråsarnas vardagsrum. Eller att klimatprogrammet begränsar den frihet som körandet av en egen bil innebär. 

 Bilism innebär utsläpp, buller, trängsel och ineffektiv markanvändning i en stad (i STADEN alltså, på landet är situationen en annan). Trafikbuller smyger sig på hälsan som stress och inlärningssvårigheter. Elfordon låter också, om än inte lika mycket. På vilket sätt är det rättvist att ge människor möjlighet att välja hur mycket man ska få bidra till detta gemensamma problem? Vad är felet med att jämna ut markanvändningen så att fler människor får plats? Om en bilist ska få välja att ta bilen, kan en fotgängare då få välja att slippa drabbas av trängsel och avgaser?

Vems frihet är egentligen viktigast? Hur kan vi samsas?

Miljöfrågan har, genom märkningar och informationskampanjer, blivit en fråga om val. Hinner du lägga tid på ett medvetet val är du duktig, hinner du inte är du en miljöbov. 

Därför är det politikens roll att underlätta för så många människor som möjligt. 

Och därför är det BRA att politiken styr våra gemensamma resurser och därmed vissa saker i vår livsstil. På nationell nivå genom skatteväxling, på lokal nivå genom markanvändning, och om inte det räcker så på intergalaktisk nivå om – tja, nedskräpning i rymden. 

(Jag vill inte heller bli tillsagd att gå på bio på fritiden, jag vill ju cykla, men jag kan förstå varför klimatprogrammet nämner bio som ett hållbart alternativ.)

För frågan är: hur skapar vi frihet för människor att leva sina liv utan att andras trängs undan? Vad gör vi redan i dag, och vad kan vi göra i morgon?