Bannon har själv arbetat i Hollywood, bland annat med dokumentärer om Ronald Reagan och Sarah Palin. Kanske resonerar han som Newt Gingrich, det vill säga att han bemöter anklagelser om antisemitism genom att framhålla sin koppling till Hollywood, och i andra sammanhang till banken Goldman Sachs. Han lutar sig alltså mot stereotyper kring judar, att de är en dominerande kraft inom underhållnings- och finansvärlden.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Steve Bannon är extrem. Just därför borde du veta hur han formulerar sin ideologi. Tro mig, intervjun med honom analyseras noga av Sverigedemokraterna, Nationella fronten, Skip, Alternativ för Tyskland med flera. De söker inspiration och strategi. De kommer inte att låsa sig vid spektakulära citat som:
”Dick Cheney. Darth Vader. Satan. That's power.”
Istället:
”Jag är inte vit nationalist. Jag är nationalist. Jag är ekonomisk nationalist. Globalisterna slet inälvorna ur den amerikanska arbetarklassen och skapade en medelklass i Asien. Nu handlar det om att amerikanerna inte ska bli blåsta.”
Och:
”Allt hänger ihop med jobb. De konservativa kommer att bli galna. Jag är killen som pushar för en infrastrukturplan värd tusentals miljarder dollar. Med negativa räntor är det en fantastiskt möjligt att bygga upp allt. Hamnar, stålverk, fixa dem. Vi kommer att kasta upp det mot väggen och se om det fastnar. Det kommer att bli lika spännande som på 30-talet, större än Reagans revolution – konservativa och populistisk i en ekonomisk, nationalistisk rörelse.”
Nationalismen är en lök som bildar nya lager när omständigheterna så kräver. Ras blev till kultur efter Andra världskriget, en positionering som idag gäller för Sverigedemokraterna – även om tidigare lager aldrig försvinner utan täcks över. Bannon är nationalist. Han har besvisligen åsikter om både ras och kultur. Men han väljer nu medvetet att tala om ekonomi, om hur Trumps kommande administration ska lansera en högerpopulismens New Deal.
Ja, det här är huvudsakligen retorik.
Trumps ekonomiska policy har ingenting med minskade klyftor att göra, han kompenserar brist på faktiska förslag med luftiga löften om miljoner nya jobb tack vare upprivna handelsavtal och sänka skatter. Infrastrukturen? Det är snarare privatisering än offentliga investeringar, anser Paul Krugman, nationalekonom och kolumnist i New York Times.
Ja, Bannon är omåttligt högtravande, ständigt megaloman.
Det betyder inte att hans begreppsvridning från ras/kultur till ekonomi kan avärdas. För andra kommer att följa efter. Sträva mot att fylla det tomrum som traditionella partier lämnat bakom sig.
Tänk om Sverigedemokraterna slutar lansera förslag som uteslutande har ambitionen att stoppa migration.
Tänk om Sverigedemokraternas nästa budget presenterar en åtgärdslista för välfärden, bostäderna, infrastrukturen, jobben. Trygg sjukvård åt alla, kvalitativa skolor åt alla, överkomliga hem åt alla, snabba transporter åt alla, garanterad sysselsättning åt alla.
Tänk om Sverigedemokraterna vill finansiera dessa investeringar genom att staten lånar.
Ekonomisk nationalism.
Fortfarande rasism, men med ett nytt överliggande budskap.
Vad skulle svaret bli från den rödgröna regeringen?
Ordning och reda, krona för krona.
Vad skulle den borgerliga oppositionen hänvisa till?
Sänka skatter, dumpade löner.
Konservativa och liberala partier kommer aldrig att kunna svara högerpopulister som lanserar ekonomisk nationalism, eftersom deras utgångspunkt inte är kollektivt visionär utan snarare atomiserad, att vi alla är styrda och politiskt definierade av personliga förmågor och behov.
Ett trovärdigt svar måste därför komma från vänsterkrafter.
Ett sådant saknas idag.
