Att Obama och president Xi i Kina gör gemensamma löften om CO2-minskningar är naturligtvis viktigt. Några ser det som den första verkliga förändringen i världspolitiken när det gäller klimatfrågan. När världens största stater lovar reduktion så måste Indien, Japan och EU följa efter. Men som alltid är det i detaljerna politiken syns.

Kinas minskning ska ske först efter år 2030, fram till dess kan utsläppen öka. Det betyder ökade utsläpp på jorden även om USA klarar sin reduktion med 28 procent fram till 2025 (räknat från 2005).

När det gäller de reduktioner USA gjort har hittills har mycket handlat om att landet byter kol mot skiffergas. Kolet exporteras i stället till EU och Kina – vilket alltså betyder att utsläppen på jorden inte minskar.

Samtidigt vägrar republikanerna ens acceptera detta löfte från Obama. Fossilindustrin vann mellanvalet i USA och vill inte bromsa överhuvudtaget.
Men överenskommelsen kan ändå få betydelse. Den sätter press på andra stater att inte längre ignorera klimatfrågan (Här är Polen det värsta landet i EU). Den sätter press på investerare att lämna det fossila spåret och investera i förnybart. Och det är där möjligheten till den verkliga lösningen ligger.

Kina ska satsa mer på förnybart än mänskligheten tillsammans gjort. Självklart kommer det pressa priserna än mer på ren energiproduktion. Lika intressant är att löftena kommer några veckor efter världens största klimatprotester i framförallt USA och efter alltmer ilska och oro i Kinas storstäder över kolets nedsmutsning och smog.

De båda presidenterna reagerar på massprotester, även om de givetvis inte erkänner det.

Så det bästa med överenskommelsen kanske i slutändan blir att människor runt jorden inser att det enda som kan tvinga fram omställningen är aktivism. Att vi alla – var och en – blir aktiva. Där ligger den rena framtiden och väntar. Politiken kan förändras.