BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Polisen har nu lagt ner förundersökningen. Vi får kanske aldrig veta vad som hänt. Men oavsett kan jag tycka att det enorma fokus som riktats det här ämnet känns märkligt. Det som påstås ha inträffat väcker självklart feministiska frågor, men även andra. Det är ett så laddat ämne att till och med näringslivseliten väljer att aktivt ta ställning. Borg har fått lämna sina prestigeuppdrag på Kinnevik och Citigroup, även om Citigroup påstått att det var hans egna val.

För oss inom vänstern kanske det är extra lockande att elda på. Anders Borg är en av de främsta svenska företrädarna för den nyliberala högerrörelsen. Att då medverka till att han fråntas uppdrag måste väl vara en bra sak? Min känsla är nej. Det är snarare dåligt. Inte att Anders Borgs makt över samhället minskar, utan på vilket sätt det sker.

Den mest konkreta förlusten för vänstern är att Anders Borgs politiska åsikter hamnar i skymundan. För två veckor sedan publicerades en intervju med honom på Svenska Dagbladets ledarsidor. Där sa Anders Borg att han ångrade att alliansregeringen inte vågade ta ut svängarna mer när de hade makten. Han ville ha ytterligare sänkta skatter och bidrag, men framförallt en så kallad strukturreform av arbetsmarknaden. På ren svenska: ta makt från arbetstagarna och ge den till arbetsgivarna. På nyliberal borgska: ökad flexibilitet. Dessutom menar Anders Borg i intervjun att vi tagit emot alldeles för många flyktingar.

"Länder med mer nyliberal politik och restriktiv invandringspolitik har sämre ekonomisk utveckling. Men Anders Borg vill att Sverige ska bli mer som dem."

Det här visar tydligt att bilden av nya Moderaterna inte speglar deras verkliga ideologiska hemvist. För vänstern skulle det kunna vara ett utmärkt tillfälle att visa på vad som hade hänt om alliansen fått fortsätta regera. Eller om de får chansen nästa mandatperiod. Att pratet om respekten för den svenska modellen och mänskliga rättigheter bara var skitsnack med syfte att förbereda för en renodlat nyliberal framtid där ansvaret för de ökande klassklyftorna läggs på invandrarna. Det samtidigt som vi har bland de starkaste ekonomiska utvecklingarna i världen. Länder med mer nyliberal politik och restriktiv invandringspolitik har sämre ekonomisk utveckling. Men Anders Borg vill att Sverige ska bli mer som dem.

De här idéerna kommer inte försvinna med Anders Borg. Så vad har vänstern då vunnit på att istället lägga så mycket fokus på hans beteende på en privat fest? Ett svar är att en av högerns fixstjärnor har förlorat en del av sitt förtroende.

Men Anders Borgs förlorade förtroende kommer med ett pris som är högre för vänstern än det är för högern. Skandalen riskerar att förvärra den bristande transparensen hos vårt samhälles makthavare. Det är över 30 år sedan Olof Palme sköts när han gick på bio utan livvaktsskydd. Sedan dess har både politiker och näringslivstoppar försvunnit längre från oss andra. De umgås på fester och tillställningar utan insyn. De medietränas till meningslöshet. Vad de egentligen vill göra och vem som påverkar dem är väldigt svårt att reda ut trots att det påverkar oss alla.

Alla allianspartierna vill flytta över makt till marknaden och det gynnas av den minskade transparensen. Det blir lättare för näringslivet att skapa relationer med politiker och påverka dem om inte deras relationer kan granskas av utomstående.

Om vi inom vänstern medverkar till Anders Borgs gatlopp utan några bekräftade uppgifter om vad som faktiskt hänt blir det bara svårare att vända på den här utvecklingen. Jag säger mig inte veta vad Anders Borg gjorde på festen. Jag säger att vi inte vet. Det innebär att det skulle kunna vara en struntsak.

I dagens medieklimat kan även små privata felsteg utan bäring på det offentliga uppdrag man har, blåsas upp till något helt annat baserat på hörsägen. Kan vi då skuldbelägga makthavare som isolerar sig ytterligare, som blir ännu mer strömlinjeformade och skilda från folket, för att inte ge mediedreven en fjäder att göra en höna av?

I min värld är avståndet mellan våra makthavare och folket samt Anders Borgs politiska idéer ett mycket större problem än hans fyllebeteende, nästintill oavsett vad han faktiskt har gjort.