Det hände förra året och den 43-åriga kvinnan var inte ensam om att ha ropat på hjälp, utan att få den. I Aftonbladets granskning av 2000-talets alla mord på kvinnor utförda av en man de hade eller hade haft en relation med, visar att många kvinnor på olika sätt larmat om pågående våld och bett om samhällets hjälp.

Nu framkommer uppgifter om att polisen har blivit allt sämre på att utreda våld i nära relationer. Det visar en undersökning som Svenska Dagbladet har gjort. SvD har undersökt brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, som syftar på upprepade fall av bland annat misshandel, hot och sexualbrott som utförs av en närstående.

2008 ledde en tredjedel av Åklagarmyndighetens brottsmisstankar om fridskränkningsbrott till åtal. På tio år har andelen åtal halverats och ligger nu på 15 procent. Detta trots att antalet polisanmälningar rörande fridskränkning faktiskt minskat. ”Det här är ett resultat av att polisorganisationen inte fungerar”, säger Ulrika Rogland, advokat och expert på sexualbrottsmål, till Sveriges radio.

Förra hösten kunde vi läsa om 500 mål rörande våld i nära relationer som låg på hög, bara hos polisens i södra Stockholm.  Polisens uppklarningsprocent har sjunkit på flera områden. Förra sommaren larmade poliskällor om att ”pinnjakten” var tillbaka. 

Inför halvårsbokslutet 2017 skulle resultaten upp, då polisen var starkt ifrågasatt efter den impopulära omorganisationen och de sjunkande resultaten. Poliskällor vittnade i Svenska Dagbladet om att de lättutredda brotten skulle prioriteras.

Våld i nära relationer prioriterades bort, berättade en Stockholmspolis, de fallen var alltför svårutredda. Polisens resultat såg på pappret bättre ut, fler brott hade lämnats vidare till åklagare jämfört med samma period 2016. Men nästan hela ökningen bestod av trafikbrott och ringa narkotikabrott. ”Vi fokuserar på ringa narkotikabrott. Det är enkelt att utreda och skicka till åklagare, och det ser bra ut i statistiken” sa en poliskälla till tidningen.

Man brukar ofta peka på svårigheter i bevisning när det kommer till våld i nära relationer, våldet anmäls oftast inte direkt, det tar tid att våga anmäla och bevis och skador hinner försvinna.

Men så har vi Lotta. 41-åringen som blev brutalt misshandlad till döds av en man hon haft en relation med och som sedan start utsatt henne för hot, våld och trakasserier. Ett fall som med rätta upprört och engagerat många.

Lotta hade gjort allting ”rätt”. Hon hade dokumenterat sina skador, hon hade anmält mannen för misshandel, hon hade lämnat honom. Men, hon blev rädd för mannen och tog tillbaka sin anmälan och då lades ärendet ned.

Trots att dokumentation fanns och trots att grov fridskränkning faller under allmänt åtal och brottsoffrets medverkan därför inte krävs. Detta just för att vi har en lag som tar hänsyn till hur misshandelsrelationer faktiskt fungerar, inte till hur ett idealt offer uppträder.

Lagen om kvinnofridskränkning och fridskränkning var ett stort framsteg i arbetet mot våld i nära relationer. Men om den – av bekvämlighetsskäl eller oförmåga att prioritera mäns våld mot kvinnor – inte längre används på det sätt som var tänkt så har framsteget rullats tillbaka.

Jag har svårt att förstå att SVD:s granskning inte väckt större uppmärksamhet. Det här är ett område där polisen inte får bli sämre, för det kommer att kosta i kvinnoliv.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.