Det står en polisbil på torget nära där jag bor sedan tre veckor tillbaka. Bilen är tom och snön täcker rutorna. Ibland står den på olika platser. Ibland står en annan polisbil där. Jag tror att den ska avskräcka brottslingar efter att en restaurang sprängdes i området för två månader sedan. Eller för att visa att polisen faktiskt gör något. Polisen behöver visa att deras nya metoder är effektiva.
Nu har de så kallade vistelseförbuden funnits i ett år, berättar Polisen i ett pressmeddelande. Det skulle förhindra gängkriminalitet i eftersatta områden. De har delat ut 154 förbud, och polisen är nöjda nu när de lämnar in sin första redovisning till årsrapporten för 2024.
Men är vistelseförbuden verkligen så bra som polisen säger att de är?
Riksdagen röstade igenom Tidöpartiernas lag om preventiva vistelseförbud i januari 2024, och de började gälla februari samma år. Det fungerar så att polisen ansöker om vistelseförbud för en individ som de tror kan vara aktiv i ett kriminellt nätverk, och åklagare fattar beslut om förbudet.
Nu firar Polisen.
– Det mest positiva är att man lyckats stävja den öppna drogförsäljningen på de platser där vistelseförbud har meddelats mot individer. Det har i sin tur gjort att tryggheten har ökat för medborgarna som bor där, säger Kristian Malzoff, kommissarie på Polisens nationella operativa avdelning (Noa), i ett pressmeddelande.
Det låter ju jättebra.
Men de ska inte ropa hej förrän de är över bäcken.
Civil rights defenders skrev ett remissvar till regeringens proposition om vistelseförbud 2023. Chefsjuristen John Stauffer berättar för mig att det är svårt att bedöma effekterna av vistelseförbuden utifrån den korta redovisningen polisen nu har gjort:
– Så vår kritik som vi uttryckte i remissyttrandet står kvar. Förbuden innebär inskränkningar av rörelsefriheten och människors rätt till privat- och familjeliv. Det kan göra det svårt att röra sig, komma till skolan, jobbet och att besöka vänner och släktingar.
John Stauffer ifrågasätter att de här inskränkningarna står i proportion till syftet med lagen:
– Vi är tveksamma till att det här är en effektiv åtgärd för att minska kriminaliteten. Har den här åtgärden de positiva effekter man vill åstadkomma? Leder det till målet om minskad brottslighet? Gör det inte det, så brister det i proportionalitetsbedömningen.
William Rasmussen är områdespolis i Botkyrka och promenerar med SVT i Stockolmsförorten Alby. Han säger:
– Vi är här väldigt ofta. Det är ju ett av våra särskilt prioriterade områden där det händer mycket saker. Då får vi upp ögonen för många av de personer som vistas här. Vilka som står utanför tunnelbanan, är maskerade eller bär skyddsväst nästintill dagligen.
Det påminner om arkadspelet Whack-a-mole.
Flera lokalpolisområden menar att vistelseförbuden är effektiva tillsammans med att poliserna har högre närvaro på de platserna. Men vad är det som säger att inte polisnärvaron i sig har högre effekt?
– Vår känsla är ju att det är mycket lugnare just nu, säger William Rasmussen. Om det beror enbart på det här återstår att se.
Vad bra de lyckas spinna effekterna av den här lagen.
Polisen lyfter Rågsved i Stockholm som ett positivt exempel, där gänget Hagsätranätverket är aktivt. Tack vare vistelseförbuden har de fått bort droghandeln från centrum. Men det visar sig att det nätverket istället har etablerat sin försäljning i Hagsätra centrum istället. Har det ökat tryggheten för medborgarna i Hagsätra?
Det påminner om arkadspelet Whack-a-mole, som ofta finns på nöjesfält. Det går ut på att spelaren ska använda en gummiklubba för att slå mullvadar (eller bävrar) i huvudet när de dyker upp från olika hål.
När en person blir förbjuden från att vistas i Rågsved, så poppar den upp i Hagsätra. Och när den inte får vara i Hagsätra längre, så syns den plötsligt i Bagarmossen.
John Stauffer på Civil rights defenders säger att polisen inte ens förklarar vad de menar när de pratar om ökad trygghet:
– Det är inte nödvändigtvis så att ökad polisiär närvaro upplevs som trygghetsskapande. Personer som drabbas av återkommande kroppsvisitationer från polisens sida kan uppleva det som otrygghet. Så vad menar de med ökad trygghet?
Det finns också en risk för att polisen rasprofilerar människor med de nya lagarna.
– Framåt behöver Polisen undersöka de diskriminerande effekterna av vistelseförbud och visitationszoner.
Kristian Malzoff på Noa erkänner till Aftonbladet under hösten 2024 att det inte är en långsiktig lösning, men tycker att det gör det svårare för droghandeln:
– Över tid kommer brottsligheten och de kriminella att söka sig till en ny marknadsplats. Men på kort sikt har vi definitivt försvårat och förhindrat. Det är inte så lätt att bara flytta från en plats till en annan.
Om det inte löser problemen på lång sikt – varför har vi ens den här lagen?
Uppenbarligen försöker Noa sätta en positiv spinn på den här nyheten och förklara satsningen som lyckad.
Om det är så att polisen misstänker någon för drogförsäljning, varför griper de inte bara förövarna? Varför måste de få ett vistelseförbud om polisen vet att de säljer droger?
Människor som i lagens mening inte är brottslingar blir brottslingar.
Det är enkel matematik för polisen. Det förklarar Kristian Malzoff på Noa till Aftonbladet:
– Träffar man på en person som man vet inte får vistas där, så är det ju inget snack om saken. Då har man överträtt vistelseförbudet.
I själva verket blir det som att polisen måste gå runt själva brottet. För de arresterar inte de misstänkta (eller de är ju inte ens misstänkta) för drogförsäljning. Istället griper de personer för att ha överträtt sina vistelseförbud. Det kan ge en månads fängelse. Människor som i lagens mening inte är brottslingar blir brottslingar.
Det är klart att samhället behöver effektiva sätt att motverka grovt organiserad brottslighet. Men vistelseförbud – tillsammans med visitationszoner – är att kasta ut barnet med badvattnet. Ska polisen ha en Whack-a-mole-strategi mot människor som varken är dömda eller misstänkta för brott? Det är en inskränkning av privatpersoners rörelsefrihet och flyttar droghandeln till andra platser.
– Om man flyttar på brottsligheten, så har man inte löst problemet, säger John Stauffer på Civil rights defenders.
Hur kan vi vara säkra på att sprängningar, våldsdåd och droghandel som sker i våra bostadsområden inte händer för att brottslingar har flyttat till oss från platser som de inte får vara på längre?
Behöver polisen bara ställa en tom polisbil på torget? Det kanske räcker med att visa att de gör något.
