BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Vid flera tillfällen har den nationalkonservativa regeringen i Polen tangerat gränsen för vad som är rimligt i en demokrati, enligt min mening redan när de ytterligare begränsade aborträtten och kvinnors mänskliga rättighet att själva bestämma över sina kroppar, eller på det sätt de understödjer homofobi i landet.

Det batteri av lagar för att förändra det legala systemet som rullats genom underhuset, för vidare beslut av överhuset innan införande, är ytterst svårt att hävda vara förenligt med demokrati så som vi känner den.

I början av veckan lugnades vi lite av att Polens president Duda hävdade att han skulle lägga in sitt veto mot de hårt kritiserade lagarna.

Han har tidigare gjort sig känd för att vara närmast marionett till regeringen – och redan dagen efter så visade det sig att det inte var så modigt som en hade kunnat hoppas.
Just den lag som handlar om justitieministerns rätt att sparka och utse domare i lägre instanser är redan nu godkänd av presidenten.

Att skilja på beslutande och dömande makt är grundläggande för en rättsstat. Att ge justitieministern rätten att sparka och utse nya domare ligger mycket långt ifrån den principen.
Att utnämningarna ska ske med politiska motiv, som att domarna ska vara ”moraliska”, är heller inget som Polens regering försöker dölja, snarare tvärt om.

Det är väl lika bra att erkänna att jag inte är en sådan som tror att EU är något gulligt fredsprojekt. Snarare tycker jag det är ganska uppenbart att marknadens behov av fri rörlighet för varor och kapital är absolut överordnat, exemplen på att mänskliga rättigheter och demokratiska principer väger lättare är många.
Det syns varje dag i hur romer behandlas, hur löntagares villkor riskerar att dumpas mellan länder och på det avtal som ger EU rätten att exploatera Västsaharas fiskevatten som Marocko ockuperat.

Samtidigt har EU:s demokratiska principer varit viktiga, som exempelvis kravet på totalt avskaffande av dödsstraff vid medlemsinträde, mänskliga rättigheter i handelsavtal med tredje land och krav på medlemsländerna att underkasta sig grundläggande rättsprinciper. Det har lett till avgörande förbättringar på vår kontinent.

Nu ställs det på sin spets hur viktiga unionens demokratiska principer är. Och hittills bådar det gott. EU-kommissionen har uttalat sig, inte bara ytterst kritiskt, utan också med hårda krav och hot. Kommissionen gör sig redo att för första gången dra ett medlemsland inför domstolen och att utlösa artikel 7 i fördraget, vilket kan leda till att Polen förlorar sin rösträtt.
Det är de hårdaste verktyg unionen har för att straffa ett medlemsland. Orkar EU stå emot ett medlemsland som glider längre och längre ifrån de principer för demokrati och rättsstat som vi kommit överens om?

Det har hänt att jag stått på parkeringen vid Kolmården precis innan de öppnar och skrikit ”Om ni inte skärper er nu så packar jag in er i bilen och åker hem”. Inte ett av mina starkaste föräldratillfällen Dessutom ganska värdelöst hot. Barnen är tämligen övertygade om att jag inte kommer verkställa det.
De skärper sig kanske lite för de fattar att jag är riktigt arg, men inte för att hotet om hemfärd på riktigt är överhängande. Mitt starkaste kort är förbrukat redan på parkeringen innan entrén. Resten av dagen blir det glass och mutor för att få barnen dit jag vill, för hot har jag ju visat inte är på riktigt.

Det är en typiskt dålig metod för barnuppfostran och ännu sämre när det gäller att upprätthålla grundläggande demokratiska principer för rättsstaten.

Om Polen går vidare så måste EU-kommissionen göra verklighet av sitt hot. Om inte har kommissionen visat att den princip EU säger sig både vila på och värna bara är något som en gnällig unge kan slippa om den trilskas tillräckligt mycket.