Tittar man på spansk ekonomi så kan man läsa om "framgångar" i ekonomisidorna. Budgetunderskott har bromsats, staten har rekordlåga räntor, arbetslösheten har krupit ner lite från obegripliga 29 procent till kanske 22 procent. Så varför får inte högern människors stöd?

Det är skillnad på siffror och verklighet. Bland Spaniens unga kan mer än hälften vara arbetslösa, många söker inte jobb, den massarbetslöshet som de stora åtstramningarna skapat har inneburit ny fattigdom. Podemos har dessutom kunnat kombinera vanlig reformism med frihetsfrågor, identitetspolitik, flyktingstöd, minoriteters rättigheter och gett stöd till en folkomrösting om Kataloniens självständighet. Det är ett frihetligt parti, fött ur ett motstånd och som inte minskat i styrka trots högerregeringens försök att förbjuda demonstrationer och protester. (Med drakoniska böter som metod).

Att ett sånt parti växer så kraftigt, samtidigt som grannlandets vänsterkoalition gör det, betyder att hopp kommer spridas bland hela Europas vänsterkrafter. Och masspartier har betydelse. Den ensamhet Greklands Syriza fick uppleva inför Eurogruppens utpressning i somras, skulle varit något annat med en Portugisisk röd alliansregering och en stark vänsterkraft i Spanien. Eurogruppen hade inte kunnat utpressa halva EU, det var svek från de andra nedskärande svaga sydliga staterna som gjorde att det grekiska försöket havererade. 

Att valsystemet i Spanien missgynnar ett nytt parti som Podemos gör att det blir svårt att bilda annat än en ny högerregering såvida inte katalanska partier vill förhandla om en ny röd regering. Men en ny högerregering kommer inte kunna agera som man gjort hittills. Åtstramningspolitiken har röstats bort. Om den ändå fortsätter kommer snyggare BNP siffror eller lite mer industriaktivitet inte hjälpa den politiska eliten i Spanien att behålla makten. 

Spanien har förändrats genom en ny vänsterrörelse som slagit sönder tvåpartisystemet som styrt landet sen 70-talet. Sådana förändringar kommer också ändra politiken regionalt och lokalt.