”För frihet”.
Så skriver en moderat kommunfullmäktigeledamot när han gör ett inlägg på Facebook från Paus Bagarstuga i Haninge för att fika. Sedan i måndags, då Livs försatte företaget Rainer Paus AB i blockad har det strömmat olika typer av självutnämnda frihetsförsvarare till deras konditori. Muf kampanjar för att bryta blockaden. Trolltwitterliberalen tillika Slöseriombudsmannen Rebecca Uvell har fått psykbryt. En rad högt uppsatta borgerliga politiker spenderar vad som antagligen är sina första besök någonsin på Paus Bagarstuga. Regionchefen för Svenskt Näringsliv likaså. Innan måndag var det inte intressant att stötta företaget. Nu är det plötsligt högaktuellt och jätteviktigt.
Utanför står Livs blockadvakter. ”Hoppas de fryser riktigt mycket”, låter det. Några förfasar sig över att blockadvakterna är fem stycken och företagaren bara är en. Som om konflikten handlade om numerär och inte kapital. Eller för den delen konkurrens – för det här företaget konkurrerar ju ut andra företag. Som gör rätt för sig.
I alla fall är debatten om kollektivavtal ställt mot ”fritt företagande” åter igång, med en rad välanvända argument.
I Sverige råder avtalsfrihet.
Okej. Men den är inte absolut. Det finns en rad tvingande regler som har som syfte att skydda arbetstagare. Och arbetare är också helt fria att tillhöra och bilda fackföreningar, liksom arbetsgivare kan bilda arbetsgivarorganisationer. Både fackföreningar och arbetsgivarorganisationer är överens om att kollektivavtal är bra och gör vårt samhälle stabilt. Nio av tio arbetstagare omfattas av kollektivavtal, och då är arbetsgivare inte ens tvungna genom lag att teckna dem. Problemet för de som säger nej är bara att fackföreningsrörelsen också har laglig rätt att vidta stridsåtgärder mot företag i det läge de inte vill teckna avtal.
Det är det som är blockad.
Facket kör med maffiametoder!
Det gör facket inte alls. Men innan vi går in på varför behöver vi nog reda ut vad ”facket” är. ”Facket” är inte en institution eller en person. Facket är tusentals arbetare i olika branscher som gått ihop för att få en bättre arbetsmarknad.
När ett företag sätts i blockad har man innan dess, efter konstens alla regler (tro mig, det finns många regler), suttit med arbetsgivaren i fråga och pratat och argumenterat och diskuterat – utan att komma överens. Arbetarna har då inget annat val än att ta nästa steg. Blockad är en lagstadgad rätt för facket, precis på samma sätt som det är en lagstadgad rätt för arbetsgivaren att säga nej till kollektivavtal. Båda parter följer spelreglerna.
Maffiametoder?
Nej.
De följer ju avtalet – varför måste de teckna?
Ett av de mögligaste argumenten till att inte teckna kollektivavtal är att det ”redan följs” eller att de anställda ju ”ändå får högre lön än avtalets minimilöner”. För att göra det enkelt här – det är inte en heroisk insats på något sätt att betala mer än det står i kollektivavtalet. Det är en självklarhet. Kollektivavtal anger det absolut minsta en arbetsgivare får betala innan arbetare börjar svälta, ungefär. Och om en arbetsgivare nu följer ett helt avtal redan – varför då inte skriva under det och garantera löner, villkor, försäkringar, tjänstepensionen och inflytandet?
Låt säga att jag ringer banken och tar ett lån. När de vill att jag ska skriva på lånehandlingarna ska jag säga ”nej, jag tar bara pengarna” och så jag vägrar skriva under. När jag inte får pengarna förväntar jag mig att Moderaterna, Uvell och alla tokstolliga egenföretagare där ute rasar mot banken och kallar den maffia.
