Som jag skrev om förra veckan är en av de stora riskerna med det amerikanska presidentvalet att Donald Trump får en enorm makt över världens digitala infrastruktur: de sociala medierna.
Trumps nära allierade Elon Musk äger redan en viktig del av detta, nämligen X (tidigare Twitter). Mark Zuckerberg äger en annan bit av kakan: Meta, som äger Facebook, Instagram och Threads. Efter att ha blivit hotad med livstids fängelse av Trump, lovar Zuckerberg nu att arbeta tillsammans med presidenten.
En av få stora sociala medier som står utanför den här sfären är den kinesiska appen Tiktok, populär i både USA och Sverige. Den är en samlingspunkt för många progressiva opinionsbildare. Inte minst har den varit helt central för Palestinaaktivismen.
Men den ska förbjudas i USA den 19 januari, efter beslut från både republikaner och demokrater. Skälet är misstankar om att Kina lagrar personlig information om sina användare – som om västerländska techjättar inte spionerade på sina.
Nu kommer en ny vändning kring förbudet av Tiktok. Enligt uppgifter överväger de kinesiska ägarna att sälja appen – till Elon Musk. Det är en konsolidering av människors kommunikationsvägar som är värdig 1984.
Det ska erkännas att jag personligen är fruktansvärt oteknisk. Det är synd. För det är i denna värld, som jag knappt begriper, som slaget om demokratin kommer att stå. I techjättarnas infrastruktur, utformad i någon del av Kalifornien som ännu inte har brunnit upp.
I en framtida auktoritär värld kommer fria medier inte behöva förbjudas – varför göra det när man kan äga algoritmerna? Morgondagens motståndsrörelser kommer inte se sina frontfigurer kastas i fängelse. De kan i stället skandaliseras, få sin privata information som lagrats av techjättarna offentliggjord.
Slaget om demokratin kommer inte att ske på gator och torg. Det kommer att utkämpas på den infrastruktur som Trump nu har ögonen på.
Det är framgångsrik propaganda på sociala medier som är den gemensamma nämnaren hos framgångsrika auktoritära ledare världen över – Brasiliens Bolsonaro, Filippinernas Duterte, Indiens Modi, Ungerns Orban och Sveriges Jimmie Åkesson och hans trollfabrik.
Jag längtar efter ett parti att outsourca det här problemet till. Och jag inser att det faktiskt finns ett – Piratpartiet. Vad hände med dem?
Det är ett missförstått parti. Deras stora fråga var egentligen inte fildelning och upphovsrätt som många fått för sig, utan just detta. Hur infrastrukturen för att sprida digital information ska se ut – och riskerna med att den ägs av ett fåtal. Att säga att de fått rätt i sina farhågor vore en underdrift.
Wikipedia är samma rörelses (idealistiska datanördars) barn. En sajt som trots sitt globala genomslag inte är till salu. Hela internet skulle kunna vara som Wikipedia: demokratiskt och icke-vinstdrivande. Informationen skulle vi kunna äga själva.
På sätt och vis är kanske enfrågepartiet Piratpartiet Sveriges mest socialistiska. Inget annat parti har nämligen på samma konkreta sätt utmanat kring vem som äger produktionsmedlen – åtminstone inte i den digitala världen.
Det är ju en klassisk marxistisk situation: Användarna skapar innehållet och värdet, men vinsterna tillfaller Elon Musk, Mark Zuckerberg eller, som i Tiktoks fall, den kinesiska staten. De äger vår privata information och säljer den.
Jag lutar åt att Piratpartiet behöver få en ny storhetstid. Eller så kan något annat parti profilera sig i frågor kring integritet, AI och techjättarnas makt över våra liv.
Jag har ingen aning om hur något av det Piratpartiet talar om fungerar. Men demokratin står och faller med att det finns progressiva politiska krafter som tar sig an de här frågorna.
