Ja, det är en liten värld.
Vi skakar hand och jag förklarar att jag har kört ner med elbilen för att diskutera och titta på trähus och klimatsmarta lösningar och då sätter han sig ner och berättar att vi inte har råd. Han heter förresten Leif och är gammal socialdemokrat men säger att ”i dag vet jag inte vad jag är faktiskt”.
Och när jag försöker förklara detta med alla dessa miljarder som ligger oanvända i Sverige, som skulle kunna användas till omställning och infrastruktur så ser han tvivlande ut och låter plötsligt som en äldre miljöpartist när han säger att det nog är bättre om vi sparar och har kvar i kistan när krisen kommer.
Och jag vill inte vara otrevlig för det är en fantastisk dag och roligt att han vill prata men jag inser att jag inte kan förklara för han förstår inte varför han inte längre är sosse.
Han har glömt detta med skillnaden mellan en individ och tillsammans.
Allt blir så annorlunda om man utgår från många individer istället för från sig själv.
Hela socialdemokratins idé är ju skapad utifrån en gemensam lönekamp via facken (LO startade S) och än i dag är det viktigt att förklara skillnaden mellan att kollektivt slåss för högre lön och att göra det själv.
Bara om de många gemensamt kräver bättre lön stiger den för alla. En individ kan höja sin lön men aldrig de andras.
Man måste jobba ihop. Ja, även om 1 000-tals individuellt kräver högre lön så kan det resultera i sänkt lön för 100 000-tals andra om man inte jobbar ihop. När 1 000-tals svenska finansanalytiker får höjd lön stiger inte undersköterskors löner för det.
Precis på samma sätt är det med sparande.
En person kan spara och stoppa undan i sin madrass, men om alla gör det blir alla fattigare.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Pengar som inte används är meningslösa.
Det är därför en stat inte kan spara nationen rikare. Ju mer staten sparar desto mer bromsar den istället ekonomin, resurser används inte.
Det betyder inte att en stat kan satsa hur mycket som helst, men det betyder att när man sparar så bromsar man och försvårar det som måste göras.
Det där är ju inte så svårt att förstå, men varför är det så svårt att diskutera?
Vi behöver 700 000 nya bostäder i Sverige men vi har ”inte råd” med storsatsning på allmännyttan.
Vi behöver några tusen mil cykelvägar och några tusen snabbladdare och det finns ju i planer som tjänstemän skriver runt landet men det ”finns inga pengar” när det ska göras.
Och gratis bredband över hela landet har vi ”inte råd med”. Ändå hade vi råd med Televerkets koppartrådar utan problem för 50 år sen då vi var mycket fattigare.
Liksom vi hade råd att underhålla järnvägar på 1970-talet, men inte i dag.
Eller byta till en ren bilpark.
Exemplen är många och blir alltmer absurda ju mer man granskar.
Vi är tillbaka till den gamle S-finansministern Ernst Wigforss, som var tvungen att förklara för borgare hur feltänkt det var att påstå att vi inte hade råd att låta folk få arbete.*
Det här handlar ju inte om Leif som sitter här framför mig och väntar på sin fru. Det handlar om alla partier i riksdagen.
Ernst Wigforss skulle behöva ha samtal med V, MP och S om han levde i dag.
Alla tre – ja, även Vänsterpartiet – har nämligen beslutat att Sveriges stat nu ska ha som ekonomiskt mål att spara 0,33 procent av BNP. Alliansen är också med på det, det är bara SD som istället vill att man ska förstöra ännu mer.
Det här betyder att staten minskar antalet obligationer som finansplacerare i dag äger.
Den största ägaren, snart 1/3, heter Riksbanken.
Det betyder alltså att staten – via sin riksbank – har köpt obligationer från staten – sig själv – och därmed är statens ”låneskuld” samtidigt en tillgång inom staten själv.
Om man då minskar sin skuld minskar man samtidigt sin tillgång.
Det är som om Leif lånade pengar av sig själv och sen förklarade för andra att han inte hade råd att åka till Amsterdam för han har så jobbig skuld till sig själv.
Hur i all världen har V och S kunnat hamna i en sådan absurd fälla?
Det enda sättet för en stat att ”spara” är genom att minska investeringarna eller minska på konsumtionen, alltså på skola, vård och omsorg.
Jo, jag vet att 0,33 procent av BNP låter lite men det är faktiskt över 13 miljarder varje år som alltså ska sparas helt i onödan. Enligt ett förslag som V, S och MP presenterade och som fick alliansens stöd.
Staten blir inte rikare av det, men hela ekonomin blir lite fattigare genom att vi gör mindre.
Så vad är en vettig politik?
Istället för att diskutera ordet ”spara” måste vi diskutera vad vi kan och behöver göra.
Sverige har i dag en historisk chans att ställa om – vi har pengarna, vi har kunskaperna och vi behöver skapa arbete för fler.
Jag förklarar för Leif att våra barnbarn knappast kommer tacka oss för detta sparande när värmen inte stannar på 32 utan ligger ännu högre dag efter dag i september.
”Jag har inga barnbarn” säger Leif då.
Aha.
* (”Det är inte troligt, att alla som med gillande upprepar talet om att vi måste spara och därför inte kan skaffa arbete åt de arbetslösa, har gjort klart för sig vad deras ståndpunkt innebär. Den leder nämligen rakt fram till den fantastiska slutsatsen, att arbete är en lyx, att arbete åt alla medborgare är något man kan kosta på sig i rika och välmående samhällen, men som långt överstiger krafterna hos ett fattigt land som Sverige, och över huvud taget hos alla de av krisen drabbade länderna”, skrev Ernst Wigforss inför valet 1932.)
