Hösten rasar förbi och julhelgerna närmar sig. För många av oss är det en tid fylld av glädje och gemenskap då familjen samlas till festliga sammankomster. Tyvärr är inte detta en tid som innebär glädje för alla. Många vill inte ens tänka på den tid som nu kommer, orsakerna kan vara många. Ensamhet, bristen på pengar eller bara en känsla av att inte orka med den stress och köphysteri som december innehåller.
Jag har den stora förmånen att vara anställd i Verdandi som är en av många frivilligorganisationer som erbjuder kamratskap och ett enkelt julfirande för människor som frivilligt avstår från ett traditionellt julfirande. Vi i organisationerna ger möjlighet till gemenskap då övriga samhället stannar av och de vänner man träffar i vardagen firar jul med sin familj.
Pengar kan inte ersätta allt brukar man säga, men de underlättar. Att inte klara sin egenförsörjning utan vara beroende av samhällets stödinsatser eller välgörenhet gör att skammen växer hos många. Att inte kunna köpa julklapparna som barnen förväntar sig är ytterligare en tung börda att bära. Därför är det viktigt att politiska beslut och reformer hela tiden har siktet inställt på att lyfta de som har det sämst ställt i vårt samhälle. Detta kräver en långsiktig strategi och hela tiden med siktet inställt på en utjämning av klyftorna i vårt samhälle.
I regeringens budget för 2016 satsas det på den ensamstående mamman och inte på den välbeställde medelåldersmannen, extra pengar till kommunerna för att klara skola, vård och omsorg för våra nyanlända vänner från andra länder och statsbidrag för att ge en jämlik vård. Tyvärr finns det brister i budgeten som måste åtgärdas. Exempel på detta är beslutet om höjt bostads-tillägg som bara gäller pensionärer och inte funktionsnedsatta med sjukersättning. Den nuvarande regeringen måste också våga diskutera hur samhället ska uppnå målet jämlik tandvård. Fler än någonsin avstår tandvård på grund av de höga kostnaderna. Riksnormen i försörjningsstöd för barn måste även det höjas.
I Region Örebro satsar majoritetspartierna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet på vård och omsorg utifrån principen vård efter behov. Dessutom finns en strategi för att underlätta för stora grupper där ekonomin gör att människor kanske avstår från viktiga hälsofrämjande åtgärder. Avgiftsfri barnsjukvård, avgiftsfri mammografi, glasögonbidrag till barn och unga och fri sjukvård för personer över 85 år är en tydlig signal från politiken att nå målet en jämlik vård. Det finns dock förbättringsområden som till exempel att tillgängligheten ska öka. Detta är ett löfte från majoriteten för att nå målet en jämlik vård.
I Örebro kommun får social välfärd tillskott för att klara av att möta behoven inom socialtjänst och äldreomsorg, men det krävs mer i denna tid än att skatten fördelas. Politiken måste sända tydliga signaler om att det är den enskilda människans behov av insatser som skall styra besluten och inte interna riktlinjer om vad kommunen erbjuder i sin organisation.
Så jag är stolt men naturligtvis inte nöjd. Mina ledare i ETC under året har berört problemen inom flera socialpolitiska områden och behovet om att ständigt påminna om rättvisa och solidaritet fortsätter att vara viktigt för mig. Vi som är politiskt aktiva måste våga vara kritiska till vår egen politik, det är så vi utvecklar samhället.
