Jag är inte synsk, men det behöver du heller inte vara för att kunna föreställa dig de huvudsakliga dragen i kvällens debatt mellan partiledarna.
Alliansen fortsätter sin linje: Mot ett beprövat koncept står rödgrön – kanske till och med rosa – smet, som kommer att sänka Sverige i skuld och bryta arbetslinjen. De rödgröna partierna fortsätter även de sin linje: alliansen har under åtta års tid monterat ned den svenska modellen, och borgerligheten kommer inte att ändra riktning om den skulle få förnyat förtroende – tvärtom, det blir mer av klyftor, havererad skola, uteblivna miljösatsningar och ansvarslös ekonomisk politik.
Det budskapet kommer partiledarna inte att överge. Men samtidigt står varje partiledare där vid sin pulpet – med eller utan längdutjämnande pall – och vet med sig att huvudvärken bara är en välriktad fråga bort.
Varje partiledare har sin ömma tå.
Låt oss fokusera på de två statsministerkandidaterna, sett till opinionsläget. Fredrik Reinfeldt vill gärna kritisera Stefan Löfven för att Socialdemokraterna under decennier inte stimulerade till arbete, utan istället kvävde svenskarnas drivkraft med bidrag och stelbent byråkrati. Men han vill absolut inte få detaljerade motfrågor kring alliansens oförmåga att sänka arbetslösheten. Det han tidigare har kallat massarbetslöshet vill han idag inte ens etikettera.
Hans eget parti och hela alliansen upprepar att ”sysselsättningen ökar”, men han blir defensiv när han konfronteras med statistik för exempelvis arbetslösheten bland ungdomar. Speciellt när detta kopplas samman med alliansens fem genomförda jobbskatteavdrag. Nödvändigt för att lotsa Sverige genom en global kris, säger Reinfeldt. Men han drabbas av trovärdighetsproblem när han ska försvara konsekvenserna vad gäller välfärdens alla områden.
Fler frågor som statsministern helst slipper ikväll: Varför är så många arbetslösa? Varför har alliansen inte gjort mer för jämställdheten? Hur kommer det sig att Sverige missar så gott som alla miljö- och klimatmål? Varför ställs invandring mot välfärd och inte mot skattesänkningar? Varför rasar svenska skolan i Pisa-rapporterna? Vad ska alliansen konkret göra för att barn och äldre inte ska fara illa när privata aktörer vinstmaximerar med våra skattepengar? Blir det fler privatiseringar?
Stefan Löfven – liksom Miljöpartiet och Vänsterpartiet – kommer garanterat att ställa några av dem ikväll. Samtidigt vet han att den tjänsten returneras. Alliansens ledare kommer att vilja veta hur en handlingskraftig regering ska kunna bildas när den tilltänkta partnern – MP – vill göra sig kvitt kärnkraften och inte rusta försvaret.
De kommer dessutom att envisas med att få svar på om S-ledaren kan tänka sig att kompromissa med Vänsterpartiet, som håller fast vid sitt löfte att vinster ska totalförbjudas i välfärdsindustrin.
Stefan Löfven har upprepat att väljarna först ska få lägga sina röster, därefter blir det förhandling. Alliansen kommer inte att nöja sig med det. Lika lite kommer dess partiledare att acceptera hans kritik mot skattesänkningar. Om han anser att de skadar Sverige, varför river han inte upp dem i så fall? Den frågan har Löfven sprungit maraton med under valrörelsen. När han intervjuades av Dagens ETC sa han:
– Jag vill inte gå till löntagare och ta tillbaka de där hundra- eller tusenlapparna. Inte när vi har andra sätt att finansiera. Det är mitt vägval.
Ett slags besked som alliansledarna kommer att försöka behandla som en piñata. De vill slå mot socialdemokratins självbild som framtidsparti, och mot Löfvens vilja att dra en tydlig gräns mellan reformvilja och alliansens ideologiska låsning vid skattesänkningar.
Och hur trovärdig är S-ledaren, som kallar sig feminist, i jämställdhetsfrågan egentligen? Den där extra pappamånaden verkar vara ytterligt svår att värka fram.
