Människoexploatering: När någon genom olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation exploaterar en person i tvångsarbete, arbete under uppenbart orimliga villkor eller tiggeri. Att vi har den här lagstiftningen i Sverige, om än sedan bara några få år tillbaka, är för att vi inte i samhället kan godta sådana handlingar som kränker det allra mest grundläggande varje enskild människa har: friheten, friden och den mänskliga värdigheten.
Den som har plockat upp valfri media på senaste tiden har säkert inte kunnat undgå nyheten om den rädda och hunsade städerskan som blev frihetsberövad i statsministerns hem. Om det hon utsatts för är att betrakta som brottsligt i Sverige kommer att visa sig, men hennes fall är inte enskilt. Det är inte unikt. Det är ett exempel – av otaliga som exploateras på Sveriges arbetsmarknad. Titta i restaurangbranschen, hos städföretag, bilmeckar, nagelsalonger, thaimassager och på byggarbetsplatser. Tvångsarbete och arbete under uppenbart orimliga villkor finns överallt.
Minns ni paret från Bangladesh som kom till Sverige 2018 för att plugga och arbeta men som sedan fick sina liv förstörda av en krögare i Norrköping? Om inte så kommer här en kort sammanfattning. De kunde inte hitta någon riktigt bostad och erbjöds arbete och boende av en landsman som ägde en restaurang. Lägenheten: ett rum i en femma med en madrass på golvet. Inget tillträde till kök. Arbetet: arbete i restaurangen till en lön om mellan 123 och 130 kronor i timmen med avdrag ner till 100 kronor i timmen för boendet – under förutsättning att en obetald provjobbsvecka går bra. Mannen kommer att arbeta långa arbetspass nästan varje dag, kvinnan nästan alla studiefria dagar. De får inte mat i restaurangen och får inte laga mat i lägenhetens kök utan hänvisas till rester av det som finns kvar efter att gästerna gått.
Första lönen kommer aldrig. Inte andra heller. När de tar upp frågan med krögaren blir han aggressiv och hotar med konsekvenser för både dem själva och deras familj. De blir rädda men har inget annat val än att stanna. Flyr de kommer de bli hemlösa och kommer aldrig att få sin lön. Under hösten 2018 konfronterar de krögaren igen. Då vräker han dem från bostaden och polis tillkallas.
Jag har skrivit ett stort antal texter om exploatering av såväl arbetskraftsinvandrare, papperslösa och ”vanliga” rättslösa anställda. I mitt tidigare fackliga värv har jag varit ute på arbetsplatserna, växlat snabba viskande ord med rädda människor och drivit fackliga ärenden för att nå rättvisor som känts så långt borta som de kan komma. Följt med sorg hur arbetsmarknaden fallit offer för det ena politiska experimentet efter det andra. Allt för friheten. Alltid för entreprenörerna, ”jobbskaparna”, företagen. Aldrig för människorna som arbetar. Näringslivet har fått och tagit.
Sedan reglerna om arbetskraftsinvandring infördes 2008 har hårt arbetande människor utvisats ur Sverige efter att deras arbetsgivare ”missat” att betala rätt lön, semesterersättning eller OB-tillägg. Som om det vore en anställds fel att en arbetsgivare inte följer varken lagar eller kollektivavtal. Och bortom dem som finns där, i den tysta nya arbetarklassen i Sverige, har ytterligare en dimension vuxit fram. Där finns de som inte åtnjuter en enda rättighet, som är fullständigt utlämnade till skrupelfria arbetsgivares godtycke. De som kanske inte ens får vara här men som heller inte kan ta sig någonstans, de som sålts, köpts och handlats med och de som hamnat i svåra situationer och sedan i händerna på arbetsförövare.
Som krögaren i Norrköping. I december 2019 dömdes han i tingsrätt till åtta månaders fängelse för det i Sverige då relativt nya brottet människoexploatering. Senare frikändes han i hovrätten som ogillade åtalet. Den 15 februari 2022 föll högsta domstolens dom. Straffvärde fyra månaders fängelse givet att exploateringen inte riktigt varit så illa som tingsrätten, men inte så obefintlig som hovrätten, bedömt. Eftersom krögaren var tidigare ostraffad blev det villkorlig dom.
En delseger men inte mer. Andelen exploatörer som åker fast är liten i förhållande till den andel som fortsätter utan att någonsin ställas till svars för det. Om den aktuella krögaren i Norrköping hållit sig över exploateringsnivån innan han blev den första i Sverige som nu dömdes för brottet vet nog bara han och de som arbetat för honom. Domen sänder ett par signaler. Den ena att det går att utöva makt över och dumpa någons villkor, rättigheter och arbetsmiljö under flera månader utan att det blir mer än en smäll på fingrarna. Den andra att det nu finns rättslig vägledning för myndigheter, fackföreningar och civilsamhälle att gå efter i strävan mot en arbetsmarknad fri från skadliga kriminella inslag.
Förhoppningsvis ger en snar framtid fler dömda och färre utnyttjade.
