De som sätter upp förvånade miner, med moraliskt förtecken, har ju själva bejakat att kapital ska flyta över gränser för att kunna gå på tillväxtjakt vart helst det vill. Man har, på den borgerliga sidan, jublat över denna utveckling. Och på den socialistiska sidan har man mer -eller mindre lagt ner motståndet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Den dominerande tankefiguren är att frihet för kapital är detsamma som demokrati, att frihet för kapital ger frihet för människor. Tankefiguren är suspekt, den leder till Gardell, Östling och hånflinet från Facebook när de som tack för 100 miljoner i statligt stöd gör allt för att minimera den skatt de betalar i Sverige. Man kan inte förvänta sig annat än Gardells Maltabolag och Östlings attityd i ena änden och ett framväxande prekariat i den andra.

Vi som kritiserar globaliseringens avarter har blivit hudflängda när vi pläderat för ett mer robust samhällsbygge med hård reglering av kapital och det som förrädiskt kallas frihandel – det vill säga handel och ägande med allt mindre möjlighet för demokratiskt valda beslutsförsamlingar att ställa ekologiska och sociala krav.

Att penningflöden, som följd av en rå kapitalistisk globalisering, skulle forsa upp i de översta hierarkierna var ju självklart – men ändå förnekades detta av ledande politiker som anklagade oss för att vara inskränkta.

Nu har det gått så långt att den här formen av globaliserad kapitalism – av de grupper som sufflerat och sponsrat ideologiskt lealösa politiker – likställs med demokrati. Men det är inte demokrati. Det är kapitalistisk planekonomi där allt underställs kortsiktighetens förbannelse och vinstmaximeringens egna lagar.

Kapitalismen i sig saknar moral. Ska den ha ett mänskligt ansikte så måste den regleras, hårt. Annars jonglera kapitalet med demokratin. Man kan inte förvänta sig något annat. Förresten är vi som väljare medskyldiga till den statskupp som gjort detta möjligt och dessutom lagligt. Och som nu hotar varje uns av välfärdssamhälle.

Statskuppens första slag genomfördes 1985. Kreditmarknaden avreglerades. Bankerna fick ökad frihet att bära sig åt. Det skulle gynna tillväxten, sa politiker. Och väljare fick höra att det var gott...

Det andra slaget blev en långdragen process. Reglerna för valutaflöden mellan länder monterades ner. Plötsligt utgjordes 90 procent av alla penningflöden över gränserna av ren spekulation. Verkliga värden blev underställt finansiellt trixande. Kortsiktighetens förbannelse styrde. Och väljare fick höra att det var nödvändigt…

Det tredje slaget föll i maj 1991. Regeringen gav klartecken till Riksbanken att knyta den svenska kronan till EU:s valuta. Borgerlighet och Socialdemokraterna var överens. För att sedan försvara kronans värde sattes räntan ända upp till 500 procent. Vilket ledde till massarbetslöshet. Småföretag slogs ut. Statens finanser krackelerade. Kommuner avskedade i skola, vård och omsorg. Den råa kapitalismen hade fått spelrum, den hade talat, den jonglerade med demokratin. Men väljare trodde på Carl Bildt (M), Ingvar Carlsson (S) och de som sponsrat det paradigmskifte som demonterade demokratin.

Det fjärde slaget var inte dåligt det heller: Skattereform genomfördes. Många med höga inkomster fick så betydande skattesänkningar att de kunde låna ut pengar, mot hög ränta, till staten. Så att staten kunde bekosta de skattesänkningar som de med hög inkomst just fått. Och väljare blev blåsta och befann sig på det sluttande plan som nu är så svårt att ta sig ur.

Hoppet då? Jo, det ligger i att den sentida kapitalismen inte bara är alltför kreativ för samhällets bästa utan också för sitt eget bästa. Att den går under. Synd om det krävs en total kollaps, som kommer att drabba så många så illa. Det vore bättre om vi medvetet och gemensamt gjorde en ärofull reträtt från en sjuk tankefigur.