Ledarbloggen: Dags att lägga pengarna på bordet
I början av året skickade Diskrimineringsombudsmannen (DO) ut ett pressmeddelande om att ett företag i Stockholm stäms. Anledningen är hur arbetsgivaren ska ha reagerat när en man berättade för sin chef att han planerat att vara föräldraledig. Svaret blev en utskällning, enligt DO. Därefter slängde chefen ifrån sig ansökan. Några dagar senare fick mannen e-post om uppsägning på grund av arbetsbrist. Först efter att han kontaktat advokat och tagit strid mot företaget, drogs uppsägningen tillbaka – även denna gång per mejl.
Inte alls okej, menar DO, som naturligtvis kopplar företagets häftiga reaktion till det faktum att mannen insisterade på att vara ledig med sitt barn, vilket han har all juridisk rätt att vara.
”Missgynnanden som har samband med föräldraledighet är fortfarande vanligt i arbetslivet”, säger Johanna Nilsson på DO.
Föräldraförsäkringen har funnits i drygt fyra decennier. Det dröjde flera år innan papporna mäktade med att ta ut bara fem procent av dagarna, och för dem som ändå agerade pionjärer väntade ofta chockerade, direkt fientliga arbetsgivare. Nu, med en försäkring som uppdaterats i flera omgångar, tar papporna ut 25 procent av dagarna. Det är fortsatt ojämställd fördelning.
Ett problem är vad pappor vill och hur de prioriterar. Men om vi inte ska tvingas vänta ytterligare fyra decennier på rättvis fördelning mellan pappor och mammor, kan det vara värt att granska även det inflytande som Sveriges arbetsgivare – privata och offentliga – faktiskt har. Det är stort. Varje arbetsplats odlar sin egen kultur, och en sådan kultur kan både uppmuntra och avskräcka den som har fått barn.
Unionen lät 2012 genomföra en undersökning som visade att 39 procent av männen – ej chefer – mött riktigt usel attityd från sin arbetsgivare när de velat vara föräldralediga. Det är knappast överraskande att samma undersökning visade att männen generellt velat vara föräldralediga längre än vad de har varit.
”Det är djupt oroande att så många män möter en negativ attityd från sina arbetsgivare när de vill vara föräldralediga”, sa dåvarande förbundsordförande Cecilia Fahlberg.
Jag gjorde en efterlysning på Twitter: Berätta hur din arbetsgivare och dina kollegor reagerade när du aviserade föräldraledighet. Inga problem alls, svarar många, som tvärtom är tacksamma för positiv respons från såväl chefer som medarbetare. Men andra svarar att de haft ångest för att ta det där samtalet med chefen på grund av stämningen på jobbet, att det sitter i väggarna att föräldraledighet är kvinnans ansvar medan mannens är att vara lojal mot arbetsgivaren.
En som mejlar mig berättar att han – säljare på ett företag i Göteborg – till sist vågade säga till chefen att han skulle vara föräldraledig under fem månader. Han visste att flera manliga kollegor inte hade tagit ut en enda dag, förutom i samband med att deras barn kommit. Chefen lyssnade. Sedan: ”Du har ju helgerna. Räcker inte det?” Han bar orden med sig. Han kunde inte låta bli att känna att han svek, att han var obekväm och krånglig.
En annan man fick höra att han borde ha sagt det redan när han intervjuades för anställning, alltså att han ville vara hemma med eventuellt framtida barn. För honom slutade det med att han kortade sin föräldraledighet betydligt. Dessutom togs det för givet att han skulle rekrytera sin egen vikarie samt vara ständigt tillgänglig på telefon under de månader han trots allt var hemma.
Svenska arbetsgivare har kommit långt, majoriteten har anpassat sig efter lagstiftningen och inser dess uppenbara fördelar. Det framgår av en undersökning som Försäkringskassan gjorde häromåret. Sex av tio uppmuntrar föräldrar att vara lediga med sina barn. Nästan hälften ser föräldraledighet som en merit. Men samtidigt tycker en av tio arbetsgivare att det främst är problematiskt när någon vill vara föräldraledig.
Processen mot jämställd föräldraledighet måste snabbas på. Varje man som blir pappa kan göra en insats genom att utnyttja dagar, fler än dem som är öronmärkta för honom. Politikerna kan göra mycket genom att ta ytterligare kliv mot individualiserad föräldraförsäkring. Sedan är det arbetsgivarna.
Klart att det är kämpigt för ett litet företag att lösa bemanningsfrågan, att på relativt kort tid se till en kompetens ersätts. Men det är ett perspektiv en modern arbetsgivare ska ha. Att den som får barn kommer att vilja vara ledig. Oavsett om du har en kvinna eller man anställd.
Sju av tio arbetsgivare anser att arbetsgivare bör verka för ett jämställt uttag, enligt Försäkringskassans undersökning. Målsättningen kan inte vara annan än att tio av tio ska ha den inställningen. Och sedan omsätta den i praktisk personalpolitik. Här kan Svenskt Näringsliv, Sveriges kommuner och landsting och berörda fackförbund bidra. Varför inte skräddarsy en kampanj för att nå arbetsgivare som släpar efter? Varför inte följa positiva exempel, som Grästorps kommun, där det har införts en jämställdhetsbonus – en egen, inte den som regeringen vill avskaffa – som belönar föräldrar som delar lika med en extra månadslön?
Det finns ett problem att åtgärda.
Annars skulle det 2016 överhuvudtaget inte finnas arbetsgivare – nu citerar jag en annan mans mejl – som hanterar krav på föräldraledighet med skuldbeläggande repliker som tycks hämtade ur mossigaste pilsnerfilm:
”Men du har väl en fru!?”
/Föräldraledig till och med april
