Det kommer larm från den fattigaste stadsdelen i Paris, Saint-Denis, där dödsfallen i covid-19 exploderade och ökade med 63 procent på bara en vecka, mycket mer än i andra stadsdelar.
Även i New York larmar vårdpersonal om att i arbetarklassområden som Jackson Heights och Elmhurst är sannolikheten fyra gånger så hög att du är smittad jämfört med andra delar av staden.
Så när Ebba Busch (KD) går ut i en debattartikel i Aftonbladet och försöker härleda dödsfallen i Järva till ”kulturspecifika orsaker” inser vi att det bara är skitsnack. (Läs för övrigt miljöpartisten Leila Ali Elmis svar i dagens tidning.) Buschs dumheter har fått många bra svar, från många håll. Så vi kan lämna dem för tillfället och istället titta i närmare på Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni och hennes reaktion. Dels för att hennes parti faktiskt är stödparti till regeringen och för att hon har profilerat sig som de utsatta områdenas försvarare och sagt att det inte ska finnas några sådana områden kvar om tio år.
När det blev känt att boende i Järva utgör en hög andel av dem som dött i covid-19 i Stockholm rasade hon i Expressen. ”Jag blir väldigt förbannad rent ut sagt”, sa hon och fortsatte: ”Vi låter dem bo kvar i trångboddhet. Trots att vi gjort allt för att isolera andra äldre.” Även hon kommer in på samma smutsiga förklaringar som Busch, de så kallade kulturspecifika:
”Vad det handlar om är att vi kommunicerar med människor i utsatta områden på samma sätt som människor i andra områden. Och så kan det inte vara. För vi har en del analfabeter, som inte pratar svenska och som har andra kulturer.”
Sabuni och hennes parti har presenterat första delen i sin plan för det de kallar förortslyftet, det som ska avveckla alla utsatta områden. En plan som bekämpar de fattiga istället för fattigdomen. En plan som handlar om att kontrollera och lyfta bort människor från de utsatta områdena. Inga asylsökande ska få flytta in. Vart de ska ta vägen är oklart. Eller ja, Sabuni är i och för sig tydlig med att de inte ska komma till Sverige överhuvudtaget. Hyresrätter ska försvinna. De ska minskas till hälften och ska istället bli bostadsrätter. Hus ska till och med rivas. Det handlar om poliser och brottsbekämpning och om att människor som har försörjningsstöd ska kunna stoppas från att flytta in i vissa fastigheter och områden. Nyamko Sabuni kallar integrationspolitiken för ett ”gigantiskt misslyckande” men lägger hela bördan på de som drabbas av fattigdomen.
Ja, vi har misslyckats. Och effekterna av det misslyckandet blir brutala nu. Människor dör. För att de är fattiga. För att de inte kan välja att bo i en större lägenhet där sjuka familjemedlemmar kan isoleras. För att de är beroende av en inkomst från ett arbete som inte kan utföras hemifrån. För att de jobbar i kassan på den matbutik där Sabuni vill kunna köpa sin mat, även under coronakrisen. Eller för att de kör tunnelbanan och bussen som måste fortsätta gå. Och taxibilarna som kör sjuka till sjukhusen. Eller för att det är de som undersköterskor i hemtjänsten, städarna och gigjobbarna som kör hem maten till dig som sitter i karantän.
Samma förklaringar gäller alla de områden runt om i världen som nu drabbas extra hårt. Det har aldrig handlat om att de som bor här inte har förstått allvaret. Inte kan läsa eller inte tvättar händerna. Det handlar om att de inte kan välja säkerheten. Människor dör därför att fattigdomen i sig är en riskfaktor. Den leder till sämre hälsa. Vi ser det hela tiden. Hur förekomsten av lungsjukdomar, diabetes och hjärtkärlsjukdomar drabbar den som lever i ovisshet och med en låg inkomst. Vi har låtit det pågå. Vi har vänt bort blicken och istället satsat på skattesänkningar och nätläkare. Valfrihet för den som redan har.
Nu visar den globala viruspandemin exakt vad det kostar, räknat i människoliv.
Sabuni, jag är också förbannad. Men dina förslag om att göra hyresrätter till äganderätter och flytta de fattiga från de utsatta områdena kommer inte att göra någon skillnad. Ingen kan blunda för det nu. Vi luras inte av dig eller andra högljudda och självutnämnda utanförskapsriddare. Vill vi att det här inte ska hända igen och igen så finns det bara en sak vi kan göra. Vi måste bekämpa fattigdomen.