När min senaste psykiatriker sade att jag har god sjukdomsinsikt, slog det mig att jag och psykvården firar tioårsjubileum i år. Det är inte första gången jag har hört kommentaren, min goda sjukdomsinsikt är nämligen en superkraft jag har tvingats utveckla, delvis för att palla med psykvården. Det har varit ett decennium fullt av toppar och dalar. Jag har mött en fantastisk arbetsterapeut som räddade mitt liv genom att hjälpa mig ur mörksvarta trauman och som gav mig verktyg att klara vardagen bättre. Men jag har även känt mig som en medfaren trasdocka, som har kastats runt inom psykvården, utan att få den hjälp jag behöver. På senare år har dalarna blivit allt fler, vilket jag är långt ifrån ensam om att uppleva.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Mörkertalet av folk som drabbas av dålig psykvård är stort, eftersom det fortfarande är så tabubelagt att prata om psykisk ohälsa. Dessutom är man som patient ofta i beroendeställning gentemot psykvården. Om ens psykiska ohälsa har sin rot i en medfödd diagnos såsom adhd, bipolär sjukdom eller liknande, så kan det innebära att en måste ha en livslång kontakt med psykiatrisk specialistvård. Du har inte råd att tjafsa med de få kliniker som ger dig vården du behöver, för att ha ett någorlunda rimligt liv. Ofta är det ju dessutom inte enskilda psykiatrianställdas fel när hjälpen uteblir, utan det är bristen på resurser som är den stora boven i sjukvården. De psykiatrianställda blir ofta själva sjukskrivna för utmattningssymptom, som har orsakats av deras höga arbetsbelastning, som resursbristen leder till.
Om man upplever att en har blivit dåligt bemött av vården, så kan man vända sig till patientnämnden, men detta kräver energi. Saken är den att när din psykiska ohälsa har blivit en funktionsnedsättning, så måste all din energi gå åt till att få ihop vardagen, så att du plötsligt inte sitter där igen med räkningar fulla av påminnelseavgifter, panikångestattacker och sömnlösa nätter. Lider man av psykisk ohälsa så ska man inte klaga på vården, man ska minsann vara glad att man får vård alls, har man lärt sig genom åren. Därför tiger man, en vill inte verka otacksam och förlora den åtråvärda vård, som man ofta har fått först efter att man har kämpat med näbbar och klor. Man är kanske även rädd för att inte bli trodd, för än i dag är psykisk ohälsa stigmatiserande.
Vad som behövs i dag är att en rejäl utredning görs av den psykiatriska vården, där både anställda och patienter får uttala sig. Det räcker liksom inte med enkätundersökningar och sådant. Detta måste göras av en utomstående part, eftersom klinikerna har fullt upp som det redan är. I dag är psykvården så gravt underbemannad, att det händer att läkarna ibland skriver ut medicin, trots att patienten egentligen behöver terapi, eftersom de resonerar att det är bättre att patienten får mediciner som kanske hjälper, än att hen inte får någon vård alls. Den som får betala priset om medicinen skadar mer än den gör nytta, är patientens arma kropp och själ.
De som jobbar administrativt och politiskt med vårdfrågor måste förstå att psykvården ibland kräver andra rutiner än den övriga vården, för att fungera optimalt. När ett hjärta slår i otakt, så kan en läkare enkelt höra detta med ett stetoskop. Men inom psykiatri är patienten inte bara en vårdtagare, hen är även läkarens viktigaste redskap vid en psykiatrisk undersökning. Om patienten av olika anledningar inte kan kommunicera med sin läkare, så kommer läkaren inte att kunna ställa rätt diagnos. Inom psykvården så är förtroendet mellan psykiatrianställda och patient lika ovärderligt som livsuppehållande sjukhusapparater. Ständiga läkarbyten under en pågående psykiatrisk behandling är lite som att en läkare kommer in under en hjärtoperation och stoppar sina kladdiga händer i patientens öppna bröstkorg. Personkemi är en annan viktig ingrediens i en välfungerande psykiatrisk vård. Om kommunikationen mellan den psykiatrianställda och patient inte fungerar vid upprepade tillfällen, så måste patienten kunna få möjlighet att byta till en annan anställd på ett smidigt sätt. Psykvården måste få mer resurser, så att den kan hjälpa sina patienter. Man måste även förbättra de anställdas arbetsvillkor, så att de väljer att stanna kvar på klinikerna. Att man själv ska behöva drabbas av psykisk ohälsa, bara för att man vill hjälpa människor som mår dåligt, är helt sinnessjukt.
Det är på tiden att politiker samt andra berörda får lite sjukdomsinsikt och börjar vårda den sjuka psykvården. För tro mig, när psykiatrin fungerar som den ska, så kan den på riktigt rädda folks liv.
