BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Jag söker ekonomiskt stöd för studier från CSN. Svaret är förstås ett ja, men villkorat mot att jag faktiskt kommer att ha ett behov av stödet genom att jag väljer att gå den utbildning som jag får studiemedel för. Rent praktiskt så lämnar jag en digital studieförsäkran när jag börjar plugga.

En människa söker hjälp för att leva. Men ingen hjälp kan ges, för hen passar inte in i mallen. Hen väljer att gå till skogs. 

Hon är inte längre ung och hon kommer inte ut. Trapporna är för svåra och det finns ingen hiss. Hon söker efter hjälp. ”Kan någon komma och städa lite grand? Hämta lite mat?” ”Visst, kan vi göra det”, får hon till svar, ”men först måste du städa upp!” Likt en Rapunzel med sitt långa silverhår bor hon i sitt höga torn. Instängd och utan uppvaktande prins.

Det är något som skaver med den här bilden av Uppsala. Den ger en bild av att vissa beslut kan en kommun, region eller myndighet ta som innehåller förbehåll. Om A inträffar så gäller X och om B inträffar så gäller Y. Det används för tekniska beslut och beslut som riktar sig mot resursstarka personer.

När det gäller andra beslut som rör människors trygghet och levnadsvillkor så gäller en fyrkantig idé om att ett behov måste ha uppstått först, trots att en brist i att uppfylla samma behov från det offentliga lätt kan skyllas på en ”naturligt kort planeringshorisont”. När det gäller mänsklig värdighet när vi blir äldre, så läggs ett krav på hög agens, en klarhet i huvudet, ett kraftpaket till kropp, för att få hjälp. Det blir ett moment 22. 

Som tur är finns många döttrar och söner, vänner och kära som hjälper. Ovillkorlig kärlek. Men vad händer med alla de som är ensamma? Tynar Rapunzel bort i stillhet i sitt torn, med otvättat hår på ett berg av hämtpizzakartonger?

Vi kan behöva innovationer i teknik för att överleva klimatförändringar. Men vi behöver också innovationer i social förvaltning för att hitta regler och genomföranden som ger var och en det stöd som behövs vid den tidpunkt som behövs. Kanske är det kamera i hemmet, appar till doktorn, big data om trend-, flytt- och födelsemönster som löser upp knuten. Kanske är det ett nytt förhållningssätt, nya regler eller rutiner om hur beslut kan tas, eller nya byggnormer med hiss åt alla. Kanske är det den kommande äldre generationen själv som med sin vitalitet ställer krav på omsorgen. 

Att klara av att anpassa samhället efter människan i stället för tvärtom ger sinnesro åt alla anhöriga, kära, vänner, mammor, pappor, söner och döttrar som då kan yrkesarbeta utan oro. Men det är främst en fråga om ett värdigt samhälle.