Andra jättar som Acxiom, Palantir och Oracle hör vi inte talas om lika ofta, de bearbetar och säljer vår uppmärksamhet till annonsörer i det tysta. Är det så farligt då, frågar sig kanske någon, att få skräddarsydd reklam tillsänd sig? Men det här är betydligt större än att du får sneakersreklam baserad på dina Google-sökningar.

Facebook och Google har tagit ledningen i lobbyligan i Bryssel. Google spenderar ensamt snart mer än EU:s samlade arbetsgivarorganisationer i lobbying och lägger man samman Google med Facebook så hamnar de långt över. Google och Facebook har haft hundratals registrerade möten med beslutfattare i EU de senaste tre åren, där de hamrar budskapet att modellen med övervakning och spårande av användare för att kunna sälja riktade annonser är den enda möjliga. Det uppger organisationen Transparency International i Expressen.

Mångmiljardbelopp vilar på bevarandet av just denna modell. Det var bara en tidsfråga innan politiska partier och stater också skulle börja använda sig av möjligheterna som den nya digitala kapitalismen ger. Självklart används de smartaste och bästa marknadsföringsknepen även inom politiken. Och självklart säljer techbolagen sina tjänster till de som betalar. Företrädare för Cambridge Analytica har skrutit om kunder som det brittiska försvarsministeriet, de amerikanska utrikes- och inrikesdepartementen, CIA och Nato.

Det är inte avarten som är farlig, skrev Sven Lindqvist i sin lilla stridsskrift ”Reklamen är livsfarlig” från 1957, det är arten. Det han menade var att den reklamkritik som siktar in sig på lögnaktig eller vilseledande reklam missar målet, reklamen som sådan är gjord för att träffa oss i våra mjukdelar och påverka och likrikta oss, få oss att drömma samma drömmar om konsumtion. Det var det vi behövde kritisera. Precis som att vi, om vi fokuserar på Cambridge Analyticas informationssamlande under falsk flagg, missar den större bilden. Att det via en mängd annonsplattformar (inte bara Facebook) går att spåra användare, göra psykologiska profiler och rikta påverkansmaterial med stor precision. Det är hela affärsmodellen och den har vi låtit fortgå.

Att hålla ögonen på arten snarare än avarten är också viktigt när vi diskuterar hur våra flöden i sociala medier riskerar att manipuleras i exempelvis valtider. Det kanske mest skrämmande är att det oavsett om någon utomstående aktör manipulerar våra flöden och sökresultat eller inte så är nätlogiken som ett självspelande piano. Youtubes algoritmer drar ner dig i kaninhålet mot mer och mer extremt material, tittar du på en film från ett Trump-tal, kan nästa rekommendation vara från en vit makt-demonstration och nästa en förintelseförnekare.

Även när de reklamdrivna algoritmerna möter verkligheten i en liten stad i Makedonien, gynnas extremt, hårdvinklat och ofta osant material. När Svenska Dagbladet var i Veles, Makedonien och undersökte varför så mycket falska nyheter spreds från orten, hittade de inga ryska oligarker som byggde upp trollfabriker för att manipulera det amerikanska valet eller radikalhögerhackers som planterade Trump-propaganda. Det de fann var människor som ville försörja sig. De fann skitfula hemsidor fyllda med riktiga och påhittade nyheter. Sidorna i sig behöver inte locka folk, det gör de uppseendeväckande rubrikerna i sociala medier-länkarna, som skickas ut från ett antal låtsasprofiler. Trump-material drog in mest folk och gav därmed mest i annonsintäkter. Finns det pengar att tjäna på något kommer folk att ägna sig åt det, om alternativen är få. Marknadsmodellen uppmuntrar till detta.

Den digitala annonsstyrda kapitalismen lever ett eget liv, plattformarna ringar in dig, annonsörerna riktar sin reklam till dig, innehållsproducenter skapar innehåll som ger mest engagemang, det vill säga det mest polariserande oavsett sanningshalt, och därmed flest annonsörer. Det säger sig självt att dynamiken i allt detta inte kommer att bli sund. Internet som det ser ut och som vi använder det i dag har strömlinjeformats för att tjäna företagen, annonsörerna, de med pengar – inte oss. Det är vad vi måste utmana, och där är Facebook bara en av pusselbitarna.