BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Kanske än mer säsongstypiskt är hur överklassen exponerar sig. På sommaren kan dess representanter inte hålla sig inlåsta i sina hårt segregerade bostadsområden.
De tar sig utanför Djursholm och Östermalm. Det vaskas champagne, spelas tennis, gnälls över sop-åkarnas lönevillkor och i många hamnar ligger rad efter rad med båtar som jag inte ens kan föreställa mig priset på.
Överklassen syns på sommaren och nog sticker det i ögonen. Nog blir jag sugen på både arvs-, gåvo-, förmögenhets- och båtskatt.
Samtidigt vet jag att jämlikhetseffekten av dessa skatter är ytterst begränsad. Och det är just jämlikhet jag är intresserad av.
Eller så här: En skatt tydligt riktad till rika skulle så klart plocka några kronor till från dem som har allra mest, men de är trots allt ganska få.
Svensk jämlikhetssträvan har byggt på att vi har kunnat ha breda skattebaser och ett högt skatteuttag, vilket kräver tilltro till dem som förvaltar våra gemensamma resurser och en grundläggande tro på att staten är rättvis och ickekorrupt.
Dessutom krävs att den som betalar skatt får tillbaka genom gemensam välfärd och upplever att det är både hög kvalitet på välfärden och att systemet fungerar bättre än om var och en av oss skulle lösa våra barns utbildning, vår sjukvård eller själva spara pengar till föräldraledigheten.
När dessa premisser är uppfyllda kan alltså skatteuttaget vara högt och den offentliga sektorns verksamhet omfattande.
För det är en omfattande gemensam sektor, inte skattesystemet i sig, som skapar den största omfördelningen.
Så när vi ser att ojämlikheten i Sverige i decennier har ökat, då är det inte en förmögenhetsskatt vi behöver.
Vi behöver rusta den offentliga sektorn för att kunna ge varje människa i det här landet bra och trygg välfärd som finns när en behöver det.
Men också en välfärd som kompenserar, som ger bättre undervisning till den som har de tuffaste förutsättningarna i skolan, en sjukvård som både ger vård efter behov och förebyggande hälsovård där den bäst behövs.
Vi behöver trygga inkomstbortfallsförsäkringar som omfattar hela befolkningen och ger bäst skydd till den som har störst risk för arbetslöshet eller sjukdom.
En trygg och kompensatorisk välfärd är det bästa sättet att öka jämlikheten och sammanhållningen.
Enligt en rapport som Oxfam presenterade i början av veckan är Sverige det land i världen som är bäst på att motverka ekonomisk ojämlikhet.
Vi har de rätta verktygen i vår modell av relativt höga skatter och ett generellt och allomfattande välfärdssystem.
Samtidigt visar rapporten att klyftorna har ökat, alltså behöver systemet boostas. Då förslår inte en båtskatt.
Det krävs mer genomgripande reformer. Det första logiska vore att rensa i den räcka av avdrag som skattesystemet idag är nedlusat med så som RUT, permanent ROT-avdrag, så kallat jobbskatteavdrag och halverad restaurangmoms.
Den statliga inkomstskatten skulle också må bra av ökad progressivitet.
Den kraftiga minskning av statlig skatt de senaste tio åren har på många sätt bidragit till att övervältra kostnader till kommuner och kommunalskatten är ju en platt skatt.
Dessutom är det obegripligt att det här landet fått en sådan hård låsning kring något så självklart som att beskatta fastigheter.
Det finns en hel del enkla saker som skulle kunna göra skattesystemet enklare, rättvisare och generera större intäkter.
När jag sitter där på en sommarbrygga och ser de rika människorna är det klart att jag vill att de ska betala mer, ganska mycket mer.
Men jag vill också att de ska känna att även de är en del av det gemensamma, att det är bra att betala skatt. Både för att de själva får ut från välfärden och för att det ger ett samhälle som håller ihop. Bra för alla.
Det är hög tid att se över hela skattesystemet i syfte att öka de gemensamma resurserna och fortsatt bygga jämlikhet.
Varje dag i veckan väljer jag det framför en mer symbolmässig förmögenhetsskatt.
Jag vill ha jämlikhet och resultat. Gärna förmögenhetsskatt, men först en rejäl skattereform.
