Ledare: Öppna dörrarna för fler typer av studenter

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

 “Studentens lyckliga dagar” är också titeln på den dokumentärserie som SVT sänder just nu och som skildrar studentlivet i Uppsala. Dokumentären ger en alldeles för ensidig bild av Uppsalas studentliv.

För den ovissa tittaren verkar det som att studentlivet i Uppsala är en enda stor fest, bestående av baler och sittningar på nation. Det kan se ut som att snapsvisor, lerduveskytte och körsjungande är hobbymåsten om man ska studera i Uppsala. 

Det studentliv som visas upp i dokumentären, främst från festlivet på Stockholms nation, visar en kultur som avskräcker potentiella studenter som inte tror att de kommer att passa in i Uppsalas studentliv. En grupp studenter vid Uppsala universitet som, precis som jag, inte kände igen sig i den bild av den typiske Uppsalastudenten som dokumentärserien visar gjorde i början av 2000-talet en film som heter ”Jag kan inte en enda snapsvisa”. 

Filmen var bara början på det arbete för breddad rekrytering som sedan resulterade i Mångfaldsbyrån Esmeralda. Byrån driver i dag flera projekt för att avdramatisera högskolestudier och uppmuntra ungdomar från icke-akademiska hem och/eller som har en annan etnisk bakgrund än svensk att studera vidare. 

Jag kom själv från en icke-akademisk familj och bestämde mig för att engagera mig i ett av underprojekten, Studentambassadörerna. Jag fick besöka högstadieklasser i Uppsala kommun och berätta om min väg till universitetet. Under besöken fick jag och andra studentambassadörer ofta slå hål på myter som att man måste vara rik för att studera på universitet, att studenter festar hela tiden eller att man måste vara från en akademisk familj för att komma in på en bra utbildning. 

Breddad rekrytering handlar inte enbart om att gruppera individer efter en viss tillhörighet för att få med alla, utan att ta tillvara de olika tillhörigheternas kunskap, perspektiv och erfarenheter. Det är i mötet mellan dessa olikheter som nytänkande skapas, ett nytänkande som i slutändan kommer att gynna vårt Uppsala i stort. Utbildning på lika villkor är även en rättighet. Vi bör därför slå vakt om det mångåriga arbetet för breddad rekrytering och ifrågasätta dokumentärens porträttering av studentlivet i Uppsala. Det finns så många fler studentliv.