När Miljöpartiet skapades var det en utmaning mot makteliter eftersom partiet, precis som socialister gjort med andra utgångspunkter, menade att en annan värld var inte bara möjligt, utan rentav nödvändig att skapa.
En ren miljö, en globalt rättvis värld, en öppen och jämlik värld där vi delar på arbete och inkomster utifrån rättvisa som ideal.
Miljöpartiet skakade om därför att man vägrade acceptera socialdemokratins politik att alltid sätta företagens väl före miljöns. Och för att partiet utmanade borgerlighetens syn på att vinst var motorn i världens ekonomi. Ekonomin fanns inte till för sin egen skull, utan för människornas.
Idag är Miljöpartiet ett maktparti som aktivt ökar skillnaden mellan fattig och rik, mellan de som har det bra och de som är i nöd. Och man gör det med samma unkna argument som deras tidigare motståndare alltid haft. ”Sen” ska man ta emot flyende från krig, nu ska man stänga för att ”ordna upp”. ”Sen” ska man stoppa flyg, nu ska man rädda jobb. ”Sen” ska man fördela jobb och minska arbetstid, nu ska man skapa låglönejobb och bidrag till rikas Rut-städning utförd av fattiga.
Det är ett förfärligt skuldkonto MP skapat på bara ett drygt år som regeringsparti.
MP har övergett miljöpolitiken. Att Vattenfall får sälja kolkraften är absurt, att MP ger bönder 200 nya miljoner i sänkt skatt på diesel ett skämt och att man röstar för EU-komissionens försämrade utsläppskrav på bilföretagen efter VW:s dieselbluff är genant; bilföretagen ska räddas med att de ges rätt till högre utsläpp! Att man dessutom misslyckats i sin paradgren – sol och vind – och i praktiken bromsat solenergin i Sverige är lika obegripligt som att partiet i Norrköping slåss för en bevarad flygplats som ingen behöver. Nu sitter MP och administrerar bygget av förbifart Stockholm och ser inrikesflyget öka utan protester. Haveriet inom MP är i det närmaste total. Det handlar inte om bottenfärger på en båt. Det handlar om en anpasslighet till S och borgarna vad gäller miljö och klimat. Men vad ska vi med en sån anpasslighet till?
MP har övergett den ekonomiska kritiken. Det finns ingen skillnad på partiets finansmarknadspolitik än den tidigare moderatledda. Bankerna skyddas, löntagarna betalar. Inte ens klimathotet har fått MP att överge den åtstramande budgetpolitiken – partiet skriver under budgetar som innebär lägre klimatsatsningar som andel av BNP än till och med de alliansen gjorde. Och av det nya arbetslivet med minskad stress och sänkt arbetstid finns inget kvar. Men varför ska vi ha ett MP som genomför S arbetslinje och borgarnas budgetpolitik?
Men det största sveket kom med flyktingpolitiken. När det gick över till skarpt läge, när Sverige måste mobilisera för att ta hand om hundratusentals människor, inte tiotusentals, så vände man och genomförde högerns värsta krav med tillfälliga uppehållstillstånd, medicinsk låtsaskontroll av flyktingbarns ålder, sänkt stöd för våra fattigaste flyktingar och försämrad rätt för nya svenskar att få återförenas med sina barn och makar. Stängda gränser med mål att ”minska flyktingmottagandet”. Och allt gömt bakom det hycklande orden om att man vill locka ”Danmark att hjälpa till”. Eller ännu värre: ”Detta är inget vi vill men är tvingade till”.
Men det är ingen som tvingar MP att svika i asylfrågan. Det är ett eget politiskt val där målet är att minska mottagandet just när den tusentals människor gör allt för att visa solidaritet och hjälpa till. MP sviker de enda som i praktiken bekämpar rasismen i Sverige: den nya folkrörelsen för att skydda flyktingar.
Att MP fick igenom en satsning på en ”kampanj mot rasism” i denna uppgörelse är ett hån.
MP förklarar att man velat undvika regeringskris. Det är inte sant. Man vill sitta i regering för regerandets egen skull. För ett parti som inte får igenom sin politik ska naturligtvis inte genomföra andras politik åt dem.
Vem behöver ett lydigt stödparti som gråtande tvår sina händer?
Sverige behöver modiga som står upp för flyktingars rätt, inte ett miljöparti som administrerar stängda gränser och samtidigt delar ut broschyrer mot rasism.
Kommer partiet falla samman nu? Vem vet. MP kanske kan klara sig kvar i riksdagen trots att partiet svikit sina väljare på alla de punkter man lovade förändring.
Men den stora gåtan är snarare den här:
Vad ska ni, MP, göra där egentligen?
Vad ska vi med er till?
