Nästan vart tredje fjärrtåg var försenat i fjol och de dåliga nyheterna – personalbrist hos tågföretagen, planeringskaos hos Trafikverket, sträckor  som under långa perioder får klara sig utan tågtrafik – avlöser varandra.

Och värre ser det ut att bli. 

Häromdagen kom chocknyheten, som Dagens Nyheter var först med att rapportera, att tågtrafiken mellan Stockholm och Göteborg reduceras kraftigt under två och ett halvt år. Med start 2025 minskas kapaciteten till mindre än hälften. 5 000 personer – per riktning –åker sträckan varje dag.

Man kan tänka sig att en regering som älskar elektrifiering och är svårt allergisk mot höjt bensinpris kan se järnvägen som något att satsa på. Där har ni ju redan ett elektrifierat transportsystem! Om ni inte vill göra det svårare att åka bil kan ni väl åtminstone göra det enklare att åka tåg? 

Men nej. Regeringen har redan tjuvat pengar från järnvägsunderhållet och gett det till bilvägarna, och tycks mer mån om att främja flygtrafiken än tågtrafiken.

Järnvägsnäten har en enorm underhållsskuld. Den behöver vi förstås börja beta av, men det finns två hinder på vägen: åtstramningspolitiken och vårt privatiserade järnvägsunderhåll. 

Dels behöver vi sluta försöka spara oss ur krisen och istället börja investera i infrastrukturen innan det är (ännu mer) för sent. Dels behöver vi göra något åt det vansinne som råder inom järnvägsunderhållet, där avregleringen gett oss ett virrvarr av aktörer.

Trafikverket hade nämligen kunnat utföra underhållet på sträckan Stockholm-Göteborg nattetid. Men alternativet valdes bort, rapporterar Dagens Nyheter: nattarbete skulle kräva att entreprenören använder sig av ett så kallat trådbyteståg, men endast en entreprenör har ett sådant tåg. Det går inte att kravställa en metod som inte alla entreprenörer har tillgång till. 

Lösningen finns alltså, men att använda den vore orättvist? Vad logiskt.

Och här står vi: handfallna inför tåg som inte går, i ett industriland som påstår sig vara ett klimatföredöme, där det blir en nationell nyhet när SJ:s julbiljetter släpps.

(Släppet blev sedan en sorglig, väldigt svensk version av att försöka köpa biljetter till Taylor Swift. Man hamnade i kö med tusentals andra och hade man tur fick man till slut köpa en lite för dyr biljett.) (Jag jämställer såklart inte en Swift-konsert med en SJ-resa, det hade varit taskigt mot Taylor, men ni fattar.) 

Rälsen är förstås inget vi löser i en handvändning, men någonstans måste vi ju börja, och nu har jag kommit med två konkreta tips. Dessutom finns det massor av saker infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) kan ägna sig åt i väntan på att finansministern ska öppna plånboken.

Biljettpriser och om bokningsvillkor, Trafikverkets haveri till planering eller tågbolagens cykelvägran, till exempel.

Är det rimligt att SJ tar mer än tre gånger biljettpriset för möjligheten att få pengarna tillbaka vid avbokning? Eller att de tar 100 kronor extra för en ombokningsbar biljett, när ombokningen i regel redan innebär ett tillägg eftersom priserna hunnit dra iväg?

Är det rimligt att det inte går att boka tågbiljetter till nästa helg, medan flygbiljetter går att boka flera månader i förväg?

Är det rimligt att det är i princip omöjligt att ta med sig cykeln på tåg i Sverige, när det fungerar i andra länder?

Nej, tycker jag, men vad tycker Andreas Carlson? Han tycker nog inte så mycket alls eftersom han, gissar jag fördomsfullt, mest åker bil eller tar flyget. 

Bilen har sin flexibilitet, flyget sin långsiktighet. Tåget har varken eller.

Vi skulle kunna göra ett seriöst försök att göra det enklare att åka tåg (förutsatt att vi lyckas lappa ihop befintlig räls och investera i ny). Då krävs att vi sneglar på det som gör bilen populär och applicerar det på tåget, att vi knuffar folk i rätt riktning. 

Se över sådant som priser, giltighetstid och avbokningsregler, gör det enklare att kombinera till exempel tåg och cykel, förenkla för resenärer som reser genom flera län – och se till att det går att planera sin resa i rimlig tid. Kort sagt: gör det lätt att göra rätt.  

Regeringen ville ha elektrifiering. Varsågod, här är den. Se nu till att få tågen att gå.