Johan Ehrenberg: Om klimatet ska räddas krävs politiskt tvång

Som de rika bankerna, staterna och företagen räknar är det faktiskt mer lönsamt att fortsätta förstöra klimatet än att bota det.

FN:s klimatpanels (IPCC) nya rapport är full av bilder man inte vill se. Det som varit ”hot” är nu realiteter. Smältande polaris, värmeböljor och alltmer ostadigt väder.

Problemet är att dagens politik är blind för de skador som uppstår, eftersom man mäter världen i pengar. En förstörd tillvaro för ett fattigt hem i en utsatt ögrupp räknas i betydligt mindre förstörda dollar än en förstörd sommarstuga i Stockholms skärgård. Politiken är blind så länge den räknar klimatfrågan i pengar och inte förstörelse av liv och framtida liv.

Kostnaden för att Nordea investerar i ny olja från Africa oil är gigantisk om man räknar utifrån de som kommer att drabbas av klimatförändringarna först. På Nordea-kontoret är det en småsumma som kan ge någon extra procent i avkastning.

Men finns det någon väg ut ur det här?

IPCC ger faktiskt en utväg som få diskuterat.

Enligt rapporten är ungefär 67 procent av världens alla klimatutsläpp ett resultat av den smutsiga energin jorden tar fram och använder i produktionen och dess transporter. Smutsig energi kan vi byta mot ren. Det är bara att kraftigt bygga ut den rena och samtidigt lägga ner det skadliga.

14 procent kommer från ett jordbruk baserat på fossil energi och inlåst boskap. Det kan ersättas med beteshjordar och ekologiskt växeljordbruk.

17 procent kommer från avskogning och denna del av klimathotet är ännu enklare att förstå lösningen på. Sluta skövla skog. Återplantera mera.

Så lösningarna finns framför oss, de ligger inbäddade i rapportens delar om konsekvenserna av att vi inget gör. Kanske det är dags att sluta diskutera scenarierna och istället kräva svar från ägare, investerare och politiker kring varför de enkla lösningarna inte används.

Med det sätt att räkna som de rika bankerna, staterna och företagen använder så är det faktiskt mer lönsamt att fortsätta förstöra klimatet än att bota det. Det går nog inte övertyga dem med argument. Det måste till politiskt tvång. Där ligger hoppet. Det går att tvinga fram förändring.