Men jag måste vara helt ärlig, jag grillar min äggplanta för djurens skull. Att djur är tänkande och kännande varelser skriver mycket forskning under på, men ändå läggs så många djur på grillen i kväll över hela världen. Oräkneligt många. Och bredvid sitter hunden och viftar på svansen.

Det vanligaste argumentet mot att äta vegetariskt jag hör är att människorna är smartare än djuren, att människor kan tänka, och känna och välja. Att djuren inte kan göra etiska val och välja om de ska göra en snäll eller elak sak. Men om detta nu stämmer, varför väljer inte människan att göra det etiskt rätta valet? Varför äter människan djur de vet har levt ett plågsamt liv i väntan på att slaktas och ätas? Borde inte solidariteten innefatta även djuren?

Definieras djurens värde beroende på vilken nytta de gör för oss människor? Har de tappat sitt värde nu när de inte längre plöjer våra åkrar och värmer våra hem? Nu när vi har traktorer och bergvärme, förtjänar inte djuren längre en plats här i världen? Gör djuren verkligen ingen nytta nu när de inte längre är våra verktyg? Bina som pollinerar våra växter och ser till så att vi får mat, får och getter som ser till så att vi får våra älskade öppna landskap? Katterna som värmer våra hjärtan.  Förtjänar inte dessa varelser som befolkat jorden mycket längre än oss människor ett värdigt liv där de får leva för sin egen skull?

Kycklingen som har fel kön dödas (bokstavligen) på löpande band, för att de inte kan fylla någon funktion. Kattungen som inte får plats i hemmet kastas ut på gatan. Älgen som inte påstås få plats i skogen jagas till döds. Vargen som håller nere älgstammen dödas för att de dödar djuren som jägaren ville döda. Korna som hålls i ladugården för att öka effektiviseringen och vinstmarginalen. Kalvarna och kultingarna som tas ifrån sina mödrar långt innan de är redo.

Jag får ofta höra att svenskt kött är okej, därför att det är bättre än köttet från många andra länder, men Jordbruksverket lägger nu fram förslag som försämrar djurens villkor i Sverige ännu mera. Går det verkligen att mäta graden av lidande och komma överens om en grad vi kan leva med? Jag tycker inte det.

Det pratas mycket om omställning nu, men normer är alltid svåra att släppa. Och köttnormen gör sig ständigt påmind. Vill vi att djuren ska få ha sitt egenvärde måste vi låta dem finnas oberoende av deras värde för mänsklighetens vinning.

Det här är därför en hyllning till äggplantan, och till sparrisen, och till champinjonen och till paprikan och till alla djur där ute i världen.