Andreas Gustavsson: Om det går och ser ut som en fascist

Cas Mudde är en av världens främsta experter på högerradikala strömningar. Han skrev häromdagen något på Bluesky som fick mig att stanna upp. Det handlar om media, om hur journalistiken kan ta eller svika sitt uppdrag:

”Det språk som mainstreammedia använder för att hänvisa till antidemokratiskt och imperialistiskt beteende och politik visar med tydlighet att de är ett instrument för makten snarare än en granskare av densamma.”

Jag är inte den som brukar uppskatta svepande angrepp mot medierna som institution, men han har ju tyvärr rätt. Amerikanska medier misslyckas i realtid, de klarar inte av utmaningen, inför extrema och provokativa utspel och åtgärder famlar de efter orden och begreppen. 

Ett nazistiskt tjenatjena till en rörelse som samlas runt revanschistisk vit makt. 

Vad var det Elon Musk gjorde på scenen? Och som Steve Bannon repriserade? Det påminner om, det skulle kunna vara, vissa hävdar att… Nej. Det är rent objektivt heilande. Ett nazistiskt tjenatjena till en rörelse som samlas runt revanschistisk vit makt. Det är rätt sätt att beskriva det som sker. Ärligt och korrekt. Med sanningen överensstämmande. 

Istället sugs allt fler amerikanska medier ned i relativisering, vilket är normalisering, vilket är att förlora det tämligen grundläggande konceptet att en spade är en spade. 

Undantag finns, exempelvis Rolling Stone, med utsökt deskriptiva rubriker som ”Republicans confirm anti-vax conspiracy theorist to run nation’s health systems”. 

Som svensk känner man sympati. Kanske fantomsmärtor. Nej, inte ni också! Släpp inte taget! Här har vi ju över ett antal år fått se hur svenska medier förlorat sin förmåga att hantera Sverigedemokraterna. Jämför gärna med internationella medier när de rapporterar om partiet. Högerextremt. Nazistiska rötter. Främlingsfientligt. Med mera. Oängsligt. Journalistiskt. 

Som det ska vara. 

Som anfrätta demokratier i ett ännu skarpare läge står och faller med.